Vad betyder vargering?

• 0. (historisk term) uppsättning av reservmanskap till den indelta armén (speciellt i Finland från 1770-talet till 1809) || -en

Hur uttalas vargering?

1. [-je:-]

0. Man mönstrade vid samma tillfällen även Lifregementets vargering (värnpliktigt förstärkningsmanskap) vilket gjorde att personalstyrkan uppgick till hela 1200 man fast anställda och lika många vargering, totalt omkring 2200 man jämte hästar och officerare.

   De politiska förhållandena omintetgjorde denna plan, och han lät därför i stället inskriva sig såsom fänrik i Upplands vargering, en slags reserv, som snart uppgick i regementet.

   Under kriget 1788-90, då han tjänade under Gustaf Mauritz Armfelts befäl dels i Finland, dels vid Dalfrikåren i Värmland, lade han vid flera tillfällen mod och själsnärvaro i dagen, till exempel vid svenskarnas erövring av ryssarnas ställning vid Pardakoski och Kärnäkoski (15 april 1790), med anledning varav han utnämndes till överstelöjtnant vid Dalregementets vargering.

   Landets indelning i sex län (länen hade förut varit fyra), upprättandet av Vasa hovrätt (1775 ; invigd 1776) och förbättrandet av Finlands försvarsväsen genom vargeringen och passevolansen är åtgärder från denna tid.

1. vargering, förr: (under 1700-t. uppsatt) reserv för de indelta trupperna, en organisation som särskilt vann stadga i Finnl., jämför Runeberg Fänrik Stål: 'Savolax vargering', av äldre nysvenska vargärning, förvar, vad som förvaras för kommande behov, reserv, t. ex. 1547: 'vdhi godh tilsynn . . och vargerningh', av var- i taga vara på (se vara 3), o. gärning, motsvarande äldre danska varegierd, förvar (nu: varetægt m. m.), till gärd (egentl.: görande). — Sedermera i svenska stundom skrivet vard-. — Alltså ej besläktat med värja, försvara, såsom uppgives i vissa uppslagsböcker.