Synonymer till skälla

• 1. låta som en hund
  2. (om människor) gräla (på någon);
     skälla ut någon gräla kraftigt på någon || skäller, skällde, skällt, (ut)skälld
• 3. klingande bjällra (på en ko);
     då blev det annat ljud i skällan då lät det annorlunda, talade han på annat sätt osv. || -n;
     skällor

Uttryck med betydelsen skälla

• Det osar svavel

  Betydelse: Någon uttrycker sig ilsket och kraftfullt

  Exempel: "Han gormade så att det osade svavel"

• Ge någon en känga

  Betydelse: Skälla ut någon; kritisera någon

  Exempel: "Tränaren gav mig en känga för att jag var sen"

• ryta som ett lejon

  Betydelse: Skrika och skälla

  Exempel: "Tränaren röt som ett lejon när han blev arg"

• räfst och rättarting

  Betydelse: rannsakning och bestraffning

  Exempel: "Efter lektionen skulle rektorn hålla räfst- och rättarting med oss"

• Svära ve och förbannelse över någon

  Betydelse: Förbanna någon med svordomar

  Exempel: "Gubben svor ve och förbannelse över ungdomarna som hade pallat hans äpplen"

• Säga någon ett sanningens ord

  Betydelse: Säga vad man tycker till någon; skälla ut någon

  Exempel: "Jag ska minsann säga honom ett sanningens ord!"

• Säga några väl valda ord

  Betydelse: Säga till någon på skarpen; kritisera någon

  Exempel: "Så där kan han inte bete sig, jag ska säga honom några väl valda ord"

• Ta i på skarpen

  Betydelse: Göra något eller säga åt någon på ett eftertryckligt sätt

  Exempel: "Om de inte lyder får du ta i på skarpen"

• Ta någon i kragen

  Betydelse: Ge någon en uppläxning

  Exempel: "Det är dags att du tar honom kragen"

• Ta någon i nackskinnet

  Betydelse: Ta någon hårt i nacken; läxa upp någon

  Exempel: "Det är dags att någon tar den där odågan i nackskinnet"

• Ta någon i örat

  Betydelse: Skälla på någon för något

  Exempel: "Någon måste ta honom i örat för det där"

subst.

1. Vi fäster en liten skälla i kattens halsband så att vi ska höra när den kommer smygande.

• Betydelse: Hundens och räfvens [läte].

  Synonymer: låta, tjuta, skräna, gnälla, bjebba, gläfsa, morra, ryta, mumla, böla, råma, vråla, skria, bräka, gnägga, grymta, gala, kackla, klucka, skrocka, kuttra, fräsa, jama, väsa, kraxa, pipa, kvillra, kväka, skväka, skvattra

• Betydelse: Liten klocka, som fästes under halsen på kor eller får.

  Synonymer: pingla, klocka, bjellra

1. 1. skälla, substantiv, fornsvenska skylla, bjällra, liten klocka - fornisländska o. fornnorska skella, skramla, norska skjella detsamma, medellågtyska schelle, bjällra, fornhögtyska scella (nyhögtyska schelle), av urgermanska *skellön (ej, med Torp. Etym. ordb. s. 600, *skalliön), till urgermanska st. verbet *skellan, ljuda, skramla, smälla och dylikt = fornsvenska skcella (imperfekt plural sknllu; jämför gamla bibelövers.: 'så att det skall i markene' l Sam. 4: 5), fornisländska o. fornnorska skjalla, norska skjella, medellågtyska schellen, fornhögtyska scellan, anglosaxiska sciellan, till en urindoeuropeiska rot (s)kel i forngrekiska kélados, larm, kaléö, kallar, nyhögtyska hell, klar, egentligen: ljudande, osv.; se för övrigt skall o. skälla 2. - En biform härtill är dalm. skuälla (imperfekt skuall), med ana-logiskt w eller möjligen av en växelrot sk^el, som dock enligt Noreen Sverige 1m. 1: 737 även skulle ligga till grund för urgermanska *skellan (med i så fall analogiskt bortfallet w); jämför skvallra.
2. 2. skälla, verb, fornsvenska skælla (imperfekt -//e), skälla, om hundar (även transit.), utfara i häftiga o. hårda ord (med preposition mot; i äldre nysvenska även träns.: 'skall iag Kiärleken skiälla' Dahlstierna) = fornisländska o. fornnorska skella, smälla, slå av och dylikt, skälla (om personer), danska skazlde, skälla (om hundar i stället: g0, jämför nedan), av urgermanska "skal-lian, en kausativ- eller intensivbildning till st. verbet *skellan (se skälla 1) av samma slag som bränna till brinna, lägga till ligga och så vidare Betydelse 'utfara i hårda ord, häftigt klandra och dylikt' beror möjligen på inverkan från det rotbesläktat medellågtyska schelden - fornhögtyska sceltan st. verb (nyhögtyska schellen). — Ett annat gammalt verb för 'skälla (om hundar)' är sydsvensk dialekt gö, fornsvenska göia = fornisländska o. fornnorska gcijja (imperfekt #o), danska ya, jämför fornisländska o. fornnorska verbalsubstantiv gauÖ o. gå (av urgermanska *gawo), det senare även 'hån'; ej, såsom av somliga antagits, av urgermanska *gawaujan (till wän, vov), utan av *gaujan, besläktat med litan. gausti, bland annat: tjuta, om hundar, o. (el.) med sanskrit hdvate, fornslaviska zovq, ropa (med urindoeuropeiska gh); med 7-avledn. i fornisländska o. fornnorska gaula, tjuta, svenska dialekt göla, böla, o. med (germ.) f-avledn. i nyhögtyska dialekt gaiizen, skälla, ' och så vidare — Skällsord, 1622: skcldzordh, 1627: skälsordh, med analogiskt s av äldre nysvenska skällord, 1557, 1567 med flera, o. skälleord, 1585, 1606, 1630 med flera, motsvarande danska skceldsord, från medellågtyska schelde-, scheltwort eller nyhögtyska scheltwort (fornhögtyska sceltwort).