Synonymer till orka

• 0. ha kraft till, förmå: o. (att lyfta) säcken, o. (springa) en mil, o. (äta upp) potatisen;
     bry sig om, gitta: orkar du höra på ett tag ?;
     o. med orka, stå ut med || -de

Uttryck med betydelsen orka

• Leva med något

  Betydelse: Få acceptera något; dras med något

  Exempel: "Jag har lärt mig leva med min ryggvärk; han kommer att få leva med det resten av livet"

• Stoppa för något

  Betydelse: Orka med

  Exempel: "Jag stoppar inte för en sådan jobbig resa till"

• Stå pall för något

  Betydelse: Klara av något tufft

  Exempel: "Målvakten stod pall för anstormningen och höll nollan"

• Till sista blodsdroppen

  Betydelse: Tills man inte orkar längre

  Exempel: "De kämpade till sista blodsdroppen men förlorade med ett måls marginal"

0. Han förklarar att syftet med semestern då var att vila kroppen så att man skulle orka med det tunga arbetet även resten av året.

   Kommer Sverige orka spela med samma höga press som mot England senast?

   Ännu ett slag i ansiktet på dem som tror att världens näst största ekonomi ska orka lyfta de övriga.

   Om de är äldre frågar vi om de verkligen kommer att orka med jobbet.

   Utredaren har också förslag på hur svenskarna ska kunna och orka arbeta längre.

• Betydelse: Är ett ord, som sällan förekommer utom i dagligt tal, och är liktydigt med Förmå.

  Synonymer: kunna, förmå, mäkta

1. orka = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska = danska orke, av urgermanska *wurkōn, parallellbildning till yrka, i avljudsförh. till verk; jämför även under metvurst. Härtill substantiv svenska dialekt orka, så mycket arbete som man på bestämd tid inedhinner, arbete, äldre nysvenska, fornsvenska (bl. i sammans.), fornisländska o. fornnorska, norska: arbete, ansträngning och dylikt — Orkeslös, Swedberg, Lagerbring, Tegnér, Geijer; men i ordböckerna först fr. o. m. 1800-t:s sista årtionden (annars: orklös); åtminstone i senare tid väl påverkat av danska ørkesløs, jämför äldre danska ørke- o. orkeløs, norska yrkelaus, väsentligen till yrke i betydelse 'arbete, arbetsförmåga'; jämför även skadeslös; den under 1700-t. uppträdande formen orkes- kan dock, liksom skån. dialekt orkenslös, utgå från ett *orkan, verbalsubstantiv till orka (jämför borgensman till fornsvenska borghan); jämför Tamm Sammansättning ord s. 156, ävensom Språk o. st. 16: 118. Fornsvenska har i stället orkolös = fornisländska o. fornnorska orkulauss, till substantiv orka (se ovan); det åtminstone o. 1630 uppträdande orklös är ej direkt utvecklat härur utan ombildat (av orkelös) efter sammansättning utan 'bindevokal'.