Uttryck med betydelsen taga

• Det är gott gry i någon

  Betydelse: Någon har bra egenskaper, är tålig

  Exempel: "Det är gott gry i din dotter, sa klassföreståndaren"

• Det är ruter i någon

  Betydelse: Någon är driven och visar framåtanda

  Exempel: "Hon kommer inte att ge upp, det är ruter i henne"

• Djävlar anamma

  Betydelse: Kampvilja; utrop av ilska eller besvikelse

  Exempel: "Visa lite djävlar anamma nu; nu ska vi djävlar anamma vinna"

• Ge järnet

  Betydelse: anstränga sig till sitt yttersta

  Exempel: "Kom igen, ge järnet direkt från matchstart!"

• Vara framåt

  Betydelse: Vara oblyg; visa framfötterna

  Exempel: "Hon tog initiativ och var verkligen framåt"

0. Det är som de utsände en maning att inte låta dagarna och livet förrinna utan att taga dem väl till vara.

   Den ena ett maffigt transportmedel för en stor familj som inte nödvändigtvis behöver användas på en oländig skogsväg där älgarna har svårt att taga sig fram.

   Iggesund och Korsnäs kunna icke i längden beräknas villiga att taga de risker som äro förenade med att basera en avsevärd del av klortillförseln på import.

   Dock måste han taga hänsyn till Billingsforsbolagets användning av vattnet och vakten trodde sig därför ej kunna företaga sänkningen på en gång.

   Nu står han alltså anklagad inför domstolen och får taga del av sina synder.

• Betydelse: Har ursprungligen samma betydelse [som fatta], men nyttjas mera i hvardagsspråket och vidgar sitt begreppsomfäng till den allmänna bemärkelsen: bringa i sitt våld, tillegna sig, bemäktiga sig.

  Synonymer: fatta, gripa, rama, grabba, nappa, snappa

• Betydelse: Fånga en flyende, en rymmare, någon som söker undkomma och så vidare

  Synonymer: fasttaga, fånga, uppfånga, uppsnappa, ertappa, gripa, knipa

1. taga, fornsvenska tagha (med -gh- av -k- i svagtonig ställning, t. ex. taka af och så vidare, jämför Sverige av Sverike m. fl.), äldre taka = fornisländska o. fornnorska taka, taga, röra vid, danska tage (engelska take från nord.); avljudsform till gotiska têkan (imperfekt taitôk), röra vid, mholl. tâken, gripa, taga; besläktat med medellågtyska tacken, beröra, klämma; jämför taka samt fattig, intäkt, tafatt, tilltagsen, tök (dial.). Urindoeuropeiska rot dag, utan kända utomgerm. motsvarigheter: de framställda gissningarna härom äro oantagliga eller sväva mer eller mindre i luften (litter. hos Falk-Torp s. 1563). Växelrot: urindoeuropeiska tag i latin tangere (perf. tetigi), beröra, forngrekiska tetagṓn, berörande, anglosaxiska þaccian, milt beröra och dylikt — I nordiska språk har taka (taga), som ursprungligen betyder blott 'beröra', undanträngt det gamla urgermanska verbet för 'taga, sätta sig i besittning av' *neman = gotiska niman, nyhögtyska nehmen, fornisländska o. fornnorska nema, fornsvenska nima; se anamma, angenäm, nimme. — Taga sig bra eller illa ut (i en dräkt o. d.), efter nyhögtyska sich (gut eller schlecht) ausnehmen. — Taga, taga till (nu blott vardagligt) i betydelse 'börja', t. ex. han tog (till) att gråta, redan i fornsvenska t. ex. tok Pætar til at grata = fornisländska o. fornnorska taka, taka til, norska taka til (tage til), danska tage paa (at græde), med samma betyd.-utveckling som i fornsvenska nima, fornisländska o. fornnorska nema (hann nam at vaxa Poet. Eddan), nyhögtyska anfangen, iriska gabim, tager, börjar, latin incipere. Taga till, tilltaga i betydelse 'ökas' däremot efter nyhögtyska zunehmen. — Taga avstånd från, efter motsvarande i danska o. nyhögtyska, först i den socialdemokratiska pressen, t. ex. Soc.-dem. 1891: 'Sedan .. (Hj. B.) uppfordrat kongressen att taga afstånd från (anarkismen)'; sedermera stundom även i mindre god bemärkelse; åtminstone en tid mode- o. slagord. — Taga bot, där man tagit sot, se sot 2. — Taga dagen, som han kommer, redan t. ex. Chronander 1647. — Taga en ända med förskräckelse, efter Psalt. 73: 19: 'De förgås, och få en ända med förskräckelse' (gamla bibelövers.). — Taga gift eller nattvarden på, i försäkringar såsom 'det kan du ta gift på', med motsvarande t. ex. i nyhögtyska, äro minnen från medeltidens gudsdomar: giftet ansågs icke skada den som hade en rättfärdig sak (jämför järnbörden), o. omvänt verkade den heliga nattvarden som gift på den lögnaktige eller svekfulle. — Taga itu med, med förändrad betyd.; äldst egentligen: taga i två delar, det ena först o. det andra sedan, såsom hos Grubb 1678: 'Taga i tw, så bakas bättre i. e. Slå intet alt för stoort vppå'. — Taga land, vardagligt, i var skall det ta land?, var skall det ta hus?, hur skall det sluta?, jämför Prytz 1622: 'Jagh weet thet taar någorstädz land', dvs. 'det blir väl någon råd'. — Taga någon på orden, motsvarande nyhögtyska einen bei dem worte nehmen, engelska take one at his word, väl översättningslån av franska prendre qn au mot. — Taga sak på bak, taga en sak på sig, egentligen: taga något på sin rygg, t. ex. Crusenstolpe 1840, H. Hjärne 1893, även i lagspr., fornsvenska ij wilin (T:s) sak taka oppa idhar bak, jämför lagspr. havi þen byrþi sum (eller sik) a bak taker, dvs. han har ansvaret (egentl.: bördan), som genom sitt erkännande tagit det på sig; även, fast sällsynt, i betydelse 'felaktigt uppfatta', t. ex. Björkman Sv.-eng. ordb. 1889 med flera (väl genom sammanblandning med bakvänt, få om bakfoten o. d.). — Taga sin hand från republiken (här i den gamla betydelse 'stat, statsangelägenheter'), jämför fru Lenngren Min salig man: 'Och tog sin hand från Republiken'. — Taga skeden i vackra hand(en), dvs. finna sig böra giva efter, slå av på sina fordringar; jämför danska tage skeen i en anden haand, tillgripa ett annat tillvägagångssätt, o. i samma betydelse i lågtyska — Taga vara på, taga sig till vara, se vara 3. — I dialekt ofta i part. pf. nästan med karaktär av en avledning, t. ex. körtagen, inkörd (om häst), långtagen, dryg, nertagen, mager, samtagen (vanligt även i riksspr.), medelmåttig, i dialekt även: grov, vårdslös. — Till verbet taga (taka) har bildats substantiv tag, fornsvenska tak n. = fornisländska o. fornnorska tak, danska tag (liksom fall, fång, håll osv.). I ett tag, två i taget och dylikt motsvaras av danska paa een gang, to ad gangen. Härtill bland annat den egendomliga sammansättning nappatag, Hagberg 1848, Dalin 1853 (jämte napptag som biform), Börjesson 1858, Blanche 1864 och så vidare, jämte nu obr. nappetag o. 1770, napptag 1766, Posten 1769 o. för övrigt allmänt till o. 1850, sedermera dock även V. Rydberg, Collan 1868 med flera, jämför verbet napptagas Düben 1722, Sverige Merc. 1756, ävensom norska nappetak. Formen nappatag kan möjligen ursprungligen vara götaländsk, jämför smål. *kragatag (krava-) i 'ta ett kragatag', men mellansv. kragtag. Kanske egentligen en imperativisk bildning av samma slag som t. ex. sittopp.