Historik för tragga
- tragga, gnata, ideligen klandra (i synnerhet sydsv.), tråka, knoga; i båda betydelse väsentl. dial.; tragga (med pojkar), tragga in, plugga in, och dylikt, Onkel Adam 1857, intensivum till ungefär likabetyd. verb på tr- t. ex. tråka; med samma 'oregelbundenhet' i ordbildningen som i en mängd andra ord med likartad betyd.; jämför t. ex. tjagga, tjabba till käxa, käbbla (osv.), svenska dialekt trabba, trabbla till treva med mera — Härtill: traggla i ungefär samma betydelse, Braun 1838; jämför tjaggla : tjagga.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.