Synonymer till trumma

• 1. slaginstrument med skinn spänt över en ihålig cylinder;
     slå på trumman för göra reklam eller propaganda för
  2. rörformig transportledning;
     hisschakt: hisstrumma || -n;
     trummor
  3. slå (som) på trumma: trumma med fingrarna;
     trumma ihop sammankalla, uppbåda || -de

subst.

1. Men innan Israel slår på krigets trumma borde Tel Aviv betänka vad ett militärt angrepp egentligen kan åstadkomma samt vilka konsekvenser ett anfall skulle kunna få.

   Men jag har inte sett filmen än och vågar inte slå på min egen trumma alltför mycket.

2. Den bestod av en stor roterande trumma av trä, en cylinder med hål för specialprovrör som kallades för rotationsprovrör.

3. Det gick en lång trumma rakt igenom husets kropp.

   Därefter skall de bygga en trumma genom vägbanken för att forsla vattnet.

1. trumma, substantiv, Bib. 1541: slå j trummo, i dialekt även trumba (t. ex. Vätöm. Uppl.), motsvarande fornsvenska trumba, rör, cylinder, avloppstrumma, fornisländska o. fornnorska trumba, trumpet, rör, norska: trumma, danska tromme, trumma, fornsaxiska, fornhögtyska trumba, trumpet, basun, medellågtyska trumme, trumma, liksom medelhögtyska trumbe, trumme (dessutom: trumpet, basun); jämför engelska drum med oklart dr. Även i roman. språk, t. ex. italienska tromba, trumpet, franska trompe, trumpet, jakthorn, mungiga, snabel, varifrån engelska trump, trumpet, o. medellågtyska trumpe (varifrån fornsvenska trumpa ds.); se nedan. Jämför för övrigt fornslaviska trąba, basun, magyar. toromba; se nedan. Med undantag för fornsvenska trumpa (se ovan) är det ovisst, om de nordiska orden äro lånade eller ej; snarast dock komna från fornsaxiska Betydelse 'trumma' härrör från medellågtyska Frågan om ordets ursprungliga hemland är föremål för vitt skilda meningar o. alltjämt höljd i dunkel. Knappast med Settegast, G. Paris med flera till ett vulgärlatin *trumpare = triumpare, jubla, larma = latin triumphare (se triumf). Snarast, att döma av ljudförb. -mb-, -mp-, ljudhärmande; jämför de på likartat sätt uppkomna fornsvenska bamba, trumma, fornisländska o. fornnorska bumba detsamma, svenska bomb, bom 2, kanske också franska tambour, trumma (för vilket dock även andra härledningar framställts; se tambur- 3), samt italienska campana, klocka; forngrekiska týmpanon, trumma, föres däremot allmänt till týptō, slår. — Betydelse 'rör, cylinder' utgå från betydelse 'trumpet'. — Avledning: nyhögtyska trommel, trumma, åkervält med mera = medellågtyska trummel, trumpet; jämför sydsvensk dialekt trumla, åkervält; samt nyhögtyska verbet trommeln, trumma, och så vidare, varifrån äldre svenska trumla, t. ex. Bellman, Franzén o. 1795 med flera — Jämför trumpet. — Trumhinna (anat.), 1747 = danska trommehinde, efter nyhögtyska trommelfell, efter latin tympanum, trumhinna, trumma (av forngrekiska týmpanon; se timpel). — Trumslagare, yngre fornsvenska trumslaghare 1509, från medellågtyska trummensleger, till slag, slå.