Historik för tusmörker
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- tusmörker, i synnerhet i sydsvensk dialekt, Dalin 1747: tuss-mörkret (om sextiden på aftonen), även i Arg.; för övrigt mycket sällsynt åtminstone i äldre litteratur = danska tusmørke (äldre danska även tys-), norska tussemyrkn; av Rietz översatt med 'beckmörker', men i danska betydande 'skymning', den ursprungliga betyd.; snarast efter ett medellågtyska *tuschenlicht (jämför holländska tusschen, emellan), motsvarande medelhögtyska zwischenlicht, egentligen: mellanljus (om zwischen se det besläktat tvenne), alltså av samma slag som lågtyska twelecht = nyhögtyska zwielicht, jämför latin diluculum, dubia lux; eller, föga troligt, till urgermanska tus-, i sär (till urindoeuropeiska du-, två, i latin du-bius och så vidare som urgermanska tvis- i zwischen och så vidare till urindoeuropeiska du̯i-, två); i båda fallen med samma grundbetydelse Författare Etymologiskt Bemerk. s. IV f.
