Historik för tàfatt
- 2. tàfatt, oföretagsam, bortkommen, Schröderheim 1791: tafatt; 1827: tag-fatt (etymologiserande skrivning?); jämför Risingh 1669: taffattheten; säkerligen med Rydqvist SSL 3: 274 sammansatt av substantiv tag o. neutr. till fornsvenska fā, ringa till antal (se få 2, fattas, fattig), alltså: som icke har (före)tag(samhet) nog, o. till sin bildning närmast att jämföra med det besläktat andfådd, där dock maskulinformen utsatts för en starkare ombildning. Får sålunda etymologiskt ej förbindas med folkfatt, hundfatt och så vidare, som innehålla part.-former av verbet få (se fatt 1).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.