Historik för täva
- täva, nu dialektord: hynda, Var. rer. 1538, yngre fornsvenska tæva P. Månsson (täffwa) = danska tæve, från medellågtyska teve, även (med vanlig betyd.-övergång): sköka = anglosaxiska tife, av germ. *tiƀōn. Avledning: svenska dialekt täfsa, liten hynda, bildat med dimin.-suffixet s, såsom möjligen även svenska dialekt tispa, rävhona, sköka = danska tispe, hynda, är en äldre avledning av den i täva ingående urgermanska stammen tiƀ-, med samma övergång av ps (ƀs) till sp som i gäspa, raspa, (trol.) rispa, nyhögtyska wespe, geting (se d. o.), och så vidare — Parallellbildning: urgermanska *tīk- i tik.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.