Historik för ul
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- ul, svenska dialekt, härsken, ankommen, skämd = äldre nysvenska (enstaka), Lindestolpe 1718: 'uhlt och rutit kött', norska ul ds.; jämte svenska dialekt, norska ulen o. svenska dialekt, äldre nysvenska, norska ulna, härskna och dylikt (vilket verb dock även kunde utgå från det besläktat fornisländska o. fornnorska ul(d)na till nyisländska úldinn, danska dialekt, ullen, olden); jämför för övrigt med m-avledning: norska ulma, bliva ankommen, skämd, östfrisiska ulmen, ruttna med mera, danska dialekt olm, murken, möglig, lågtyska olm, ulm, murkenhet i träd, medellågtyska ulmich, murken, ankommen, medelhögtyska ulmec. Väl besläktat med litauiska el̃mės, almens, vätska från lik, sanskrit āla-, gift, och så vidare, samt med urindoeuropeiska g-utvidgning de under ulk anförda orden; se Lidén Stud. s. 29 f. Mycket osäkert är däremot, om, såsom stundom förmodats, även latin ulcus (genitiv -eris) o. forngrekiska (h)élkos, (i synnerhet) ettrig svulst och dylikt, böra anses som rotbesläktade.
