vång

Synonymer till vång

(prov.) gärde, fält, äng

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Historik för vång

vång, numera i synnerhet hos sydsvensk författare, t. ex. ofta hos Bååth: 'Och det skymmer mer och mer kring vångar och kring ödslig bygd', i dialekt huvudsakligen i Götal. o. vanligen i betydelse 'del av åkerjorden: gärde, skifte', i Skå. o. Hall. dessutom: bys eller hemmans inhägnade egor i motsats till utmarken, i Västergötland o. Smål. enligt Rietz även: hage, vret (i dessa senare landskap dock numera okänt å vidsträckta områden); i äldre ordb. sällan upptaget annat än som dialekt eller skånskt, fornsvenska vanger, område, gärde = fornisländska o. fornnorska vangr, fält, äng, norska vang, ängsslätt, danska vang, liten äng, gotiska waggs, paradis, fornsaxiska, fornhögtyska (i ortn.), anglosaxiska wang, fält, av urgermanska *wanga-, egentligen: böjning (om betyd.-utvecklingen se närmare äng), besläktat med sanskrit vanka-, krökning av en flod, vankú-, som går krokigt o. snett, osv.; nasalerad form till urindoeuropeiska u̯ak i latin vacillō, vacklar, o. möjligen även convexus, välvd (se konvex). — Med grammatisk växling: urgermanska *wanhō = fornisländska o. fornnorska vá f., vrå, vinkel (med samma betyd.-utveckling som i vinkel o. vrå), o. möjligen även fornisländska o. fornnorska vá, skada, olycka (se under ond o. särsk. våda); liksom också urgermanska adjektiv *wanha- = fornsaxiska wâh, förvänd, anglosaxiska wóh, krokig, förvänd. — För övrigt vanligt i ortnamn, t. ex. Vång, Vånga (egentligen plur.; jämför t. ex. Tveta, Valla och så vidare) med flera, vilkas spridning visa, att ordet varit i bruk över större delen av landet; jämför fornisländska o. fornnorska Folk-, þrúðvangr, Frejas o. Tors bostäder, nyhögtyska Ellwangen och så vidare — Hit höra också: fornisländska o. fornnorska vange, nyhögtyska wange, kind, varom under tinning; vidare; äldre nsv.. svenska dialekt vånge m., omväg, kringvandring, i dialekt även: inhägnad plats vid skallgång (av Dalin 1853 upptaget som 'jäg.'), vartill äldre nysvenska vängja, inringa, t. ex. Stiernhielm, svenska dialekt vänga ds.; ävensom ia-avledn. Vänge, ortnamn (se d. o.), o. ian-avledn. forngerm. folkn. Vangiones (lat.), slättborna (liksom Mariones, havsborna, jämför Tervingi, skogsboarna, under tjära, Greutingi. klipp- eller bergsboarna eller dylikt: gryt osv.). — Växelrot: urindoeuropeiska u̯eng i vanka, vinka, vinkel osv.