Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Historik för vång
- vång, numera i synnerhet hos sydsvensk författare, t. ex. ofta hos Bååth: 'Och det skymmer mer och mer kring vångar och kring ödslig bygd', i dialekt huvudsakligen i Götal. o. vanligen i betydelse 'del av åkerjorden: gärde, skifte', i Skå. o. Hall. dessutom: bys eller hemmans inhägnade egor i motsats till utmarken, i Västergötland o. Smål. enligt Rietz även: hage, vret (i dessa senare landskap dock numera okänt å vidsträckta områden); i äldre ordb. sällan upptaget annat än som dialekt eller skånskt, fornsvenska vanger, område, gärde = fornisländska o. fornnorska vangr, fält, äng, norska vang, ängsslätt, danska vang, liten äng, gotiska waggs, paradis, fornsaxiska, fornhögtyska (i ortn.), anglosaxiska wang, fält, av urgermanska *wanga-, egentligen: böjning (om betyd.-utvecklingen se närmare äng), besläktat med sanskrit vanka-, krökning av en flod, vankú-, som går krokigt o. snett, osv.; nasalerad form till urindoeuropeiska u̯ak i latin vacillō, vacklar, o. möjligen även convexus, välvd (se konvex). — Med grammatisk växling: urgermanska *wanhō = fornisländska o. fornnorska vá f., vrå, vinkel (med samma betyd.-utveckling som i vinkel o. vrå), o. möjligen även fornisländska o. fornnorska vá, skada, olycka (se under ond o. särsk. våda); liksom också urgermanska adjektiv *wanha- = fornsaxiska wâh, förvänd, anglosaxiska wóh, krokig, förvänd. — För övrigt vanligt i ortnamn, t. ex. Vång, Vånga (egentligen plur.; jämför t. ex. Tveta, Valla och så vidare) med flera, vilkas spridning visa, att ordet varit i bruk över större delen av landet; jämför fornisländska o. fornnorska Folk-, þrúðvangr, Frejas o. Tors bostäder, nyhögtyska Ellwangen och så vidare — Hit höra också: fornisländska o. fornnorska vange, nyhögtyska wange, kind, varom under tinning; vidare; äldre nsv.. svenska dialekt vånge m., omväg, kringvandring, i dialekt även: inhägnad plats vid skallgång (av Dalin 1853 upptaget som 'jäg.'), vartill äldre nysvenska vängja, inringa, t. ex. Stiernhielm, svenska dialekt vänga ds.; ävensom ia-avledn. Vänge, ortnamn (se d. o.), o. ian-avledn. forngerm. folkn. Vangiones (lat.), slättborna (liksom Mariones, havsborna, jämför Tervingi, skogsboarna, under tjära, Greutingi. klipp- eller bergsboarna eller dylikt: gryt osv.). — Växelrot: urindoeuropeiska u̯eng i vanka, vinka, vinkel osv.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Sylvester
Latinskt namn som betyder skogsman. Används även som namn för nyårsafton.
Besläktade namn: Sylve
Mest söktaföregående vecka
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Hur böjs vång?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en vång | vången | vångar | vångarna |
| genitiv | en vångs | vångens | vångars | vångarnas |