Historik för vacka
- 1. vacka, t. ex. Pasch 1824, i synnerhet i sammansättning ss. gråvacka, numera utom i sammansättning obruklig bergverksterm för vissa obestämbara bergarter; från nyhögtyska wacke, av medelhögtyska wacke, stor sten (fornhögtyska waggo), av trots framställda tolkningar okänt urspr, (att döma av bildningssättet hypokoristiskt). Med avseende på från hög-tyskan vid olika tider lånade bergverksord och dylikt se t. ex. flöts, hytta, kobolt, kvarts, masugn, muta, nickel, schakt (egentligen lågtysk form), sovra, spat, spejs, stuff, svetsa, timpel, tuff. Somliga ha inkommit med vallonerna såsom gös 2.
- 2. vacka, vacke, dialektord, tråg, skäppa, matskrin, 1555: bröd-uacke Finnl., Schroderus 1637: vacka, Spegel med flera, i litter. numera blott hos finnl. förf.; från finska vakka, ett finskt-ugriskt ord; se litter. hos Saxén Sverige lm. XI. 3: 236.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.