Historik för vapla
- vapla, vappel, nordsv. dialekt, seg spott-klump, jämte verbet vapla, spotta stora klumpar, besläktat med äldre danska væple, slem, vabbel, vaabel, vattenblåsa, fornfrisiska wapul, träsk, anglosaxiska wapol, blåsa, ävensom svenska dialekt (bränn)vabel, manet, vabblig, kvabbig, äcklig, norska vabba, söla, slaska, lågtyska wabbeln, röra sig hit o. dit, medelhögtyska wabelen ds.; med samma slags växling av -p(p)- o. -bb- (av imitativ eller hypokoristisk natur) som hos de under kvabba anförda orden, där motsvarande betyd.-skiftningar uppträda, o. möjligen med ömsesidig påverkan av de båda ordgrupperna; se även under svabba. Delvis också sammansmält med urgermanska *waƀ- i fornisländska o. fornnorska vafra, röra sig hit o. dit, och så vidare (varom närmare under avljudsformen väva).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.