• 1. individ av flera arter plattfiskar av olika familjer: piggvar, slätvar || -en;
     -ar
• 2. överdrag (för kuddar, madrasser och dylikt) || -et;
     pl. =, best. pl. -en
• 3. gulaktig vätska som består av döda vita blodkroppar och sönderfallande vävnad, förekommer vid bakteriell infektion || -et
• 4. varje: var och en varje person, genitiv var och ens eller vars och ens;
     var sin se detta ord;
     de fick ett äpple var var och en fick ett äpple;
     var tredje, fjärde etcetera en av tre respektive fyra etcetera || -t
• 5. frågande pronomen: var är du ?, jag vet var du är
  6. obestämt: här och var på olika ställen
• 7. (ålderdomligt ord) försiktig
  8. (ålderdomligt ord) varse || oböjl.
• 9. se vara 5, 6

Uttryck som innehåller var

• Här och var

  Betydelse: Varstans

  Exempel: "protester blossade upp lite här och var i landet"

• I var mans mun

  Betydelse: Mycket omtalat

  Exempel: "Kungskobrans rymning var i var mans mun"

• var och en

  Betydelse: Envar, varje enskild person

  Exempel: "Var och en måste göra sitt för att hjälpa till"

• var och varannan

  Betydelse: Nästan varje

  Exempel: "Det är matlagningsprogram i var och varannan tv-kanal"

• var som helst

  Betydelse: på vilken plats som helst

  Exempel: "Sådant kan inträffa var som helst"

• Betydelse: Säges om djur, som äro väl på sin vakt, till exempel om hundar, som ge hals vid minsta buller.

  Synonymer: försiktig, vaksam, varlig, varsam, omtänksam, aktsam

• Betydelse: Tjock, svårflytande, hvit eller gul vätska, som bildar sig i sår eller vid bulnader.

  Synonymer: orenlighet, smuts, lort, träck, skarn, solk, snusk, går, dynt

1. 1. var, pron., fornsvenska hvar, frågande, obest. o. relät., vilken, den som, var, var och en, varje, någon (genitiv singular m. o. n. hvars, se vars; dativ singular m. hvar-jum, n. hvario, och så vidare, se varje), möjligen, åtminstone delvis, av hvcer genom övergång av -vcer- till -var- som i vara, varda = fornisländska o. fornnorska hverr, danska hver, gotiska hvar j is, av urgermanska *hwarja-; avledning av adverb var (se d. o.); jämför litauiska kurs, vem, till adverb kur. — I fornsvenska svårt att skilja från pron. hvar (se under varken). — Var dag har sin plåga, efter Matt. 6: 34: 'hwar dag hafwer sin egen plågo'. — Var fågel sjunger (osv.), se under sjunga. - Var och en, envar, fornsvenska hvar ok en, hvar en = fornisländska o. fornnorska hverr (ok) einn och så vidare I fornsvenska o. äldre nysvenska även ensamt hvar som självständigt. — Varannan, se detta ord — Vardag, fornsvenska hvardagher = fornisländska o. fornnorska hverdags-, hverr dagr, danska hverdag, svenska dialekt hvardag = norska kvan-, kvenndag, från ackus. singular hvem (hvarn). Jämför nyhögtyska alltag, alllåglich, till alle låge.
2. 2. var, adverb, fornsvenska hvar, adverb o. konj. (frågande, obest. o. relät.), varest, var helst, då, om - fornisländska o. fornnorska hvar, norska kvar, kor, danska Jivor, gotiska (ags.?) hvar; bildat med den i rumsadv. vanliga avledning -r (jämför där, här) till pronominalstammen*/zu>a-i vad (se detta ord 4), ho l och så vidare Fornsaxiska, fornhögtyska hwdr (nyhögtyska wo), anglosaxiska htvwr (engelska wheré) bero väl på sekundär förlängning eller möjligen avljud (urgermanska -ce-); alltså samma växling som i motsvarande ord för där (se detta ord, där dock endast den senare möjligheten antydes). Jämför för övrigt latin cur, quor varför (väl av *k"ör) = litauiska kur, var, vart, ävensom sanskrit kar-hi, när? - Användning av hvar som villkorskonj. i betydelse 'om, därest' är vanlig ännu på 1600-t., t. ex. hos Gustaf II Adolf (författare 1600-t:s svenska s. 210) o. kvarlever in på 1700-t.; jämför nysvenska var om icke, förr även: hvar och icke. - Jämför varest, vart, adv.
3. 3. var, adjektiv, dels (numera blott dialekt eller i dialektiskt färgat språk samtarkais.): varse (i förbindelse med bliva), i senare tid t. ex. Braun o. Säve Yngl.-saga, jämför gamla bibel översättningslån (Es. 23: 1): Varda dess war' (motsvarande i Bib. 1541) samt ordspr. 'bättre före var än efter snar; dels (numera väl blott i dialekt o. i fackspr., i synnerhet jägarspr.), om hundar, fåglar o. vilda djur: vaksam, som gör larm vid minsta buller, lättskrämd, skygg; fornsvenska var, varse, varsam = fornisländska o. fornnorska värr, forndanska var (nu blott i bli var), gotiska wars, försiktig, fornsaxiska (gi)-war, uppmärksam, försiktig, fornhögtyska giwar (nyhögtyska gewahr werden), anglosaxiska w&r (jämför engelska wary, försiktig), gewazr (engelska aware, uppmärksam på); av urgermanska *wara- - urindoeuropeiska *uoro- i forngrekiska -oros, väktare (jämför teori), till urindoeuropeiska roten uer i forngrekiska (h)ordō, varsnar, ser, latin véreri, vörda, frukta, egentligen: (ängsligt) iakttaga, och så vidare — Härtill bland annat avledning svenska dialekt, fornsvenska varskei', uppmärksam och dylikt — Se för övrigt vara 3, vårfågel, varlig, varse, varsko, vålnad, vård, värd l, 2 ävensom reverens.
4. 4. var, överdrag, fornsvenska -var (i bolster- med mera) = danska vaar, fornisländska o. fornnorska ver (med s. k. R-omljud), av urgermanska *waza-; jämför fornisländska o. fornnorska verja detsamma, även: kappa; till urgermanska verbet *wazjan, bekläda, omhölja = fornisländska o. fornnorska verja, fornhögtyska, anglosaxiska werian (engelska wear) med växelformen gotiska wasjan, kausativum, motsvarande sanskrit vāsaýati, bekläder, till urindoeuropeiska roten u̯es, varom under väst. — De västgerm. språk ha i stället (vid sidan av de unga nyhögtyska überzug, engelska cover med mera) ett mycket gammalt (grek.-)lat. lånord: nyhögtyska zieche (fornhögtyska ziahha), holländska tijk, engelska tick (medelengelska tēke), från lat.(-grek*) t(h)ēca (varav även franska taie, forniriska tíach), av forngrekiska thḗkē, behållare, kapsel med mera (ingående i apo-, biblio-, hypotek; se närmare apotek). Ordet inlånades samtidigt med de till samma område hörande nyhögtyska flaumfeder, kissen o. pfühl. För denna ordgrupp ha de nordiska språk i stället inhemska ord: bolster, dyna, kudde, var.
5. 5. -var, fisk, se pigg-, slätvar.
6. 6. var, i sår = fornsvenska = fornisländska o. fornnorska, ögonslem, äldre danska vaar detsamma, danska vor, var, fornhögtyska warah (nyhögtyska dialekt wark), var, anglosaxiska wearh, bulnad, av urgermanska *warha-; väl utvidgning av urgermanska roten war i anglosaxiska wær n., hav, sjö; i så fall med samma betyd.-utveckling som i svenska dialekt våg, var, fornisländska o. fornnorska vágr = våg 2; jämför Falk-Torp s. 1392. Om fornisländska o. fornnorska vari m., vattenliknande vätska, o. det dock osäkra fornisländska o. fornnorska vári, vätska, vatten (av *warhan-?), se H. Pipping SNF XII. 1: 47 (med litteratur). Avljudsform: ur, sbst.; jämför urin. — Om en annan mindre sannolik möjlighet till förklaring se Mikkola IF 16: 98 (: latin varus, finne). — Ett annat urgermanska ord för 'var' är etter (se detta ord) med denna betydelse i fornsvenska (jämte 'etter' o. 'gift') o. svenska dialekt Engelska har det romanska pus, av latin pūs (se ful).