Synonymer till vi

adv.

(åld.) varför

pron.

jag och de andra, inte ni eller de

motsatsord

ni, de

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder vi?

1. (pronomen, som objekt och efter preposition oss) du (ni) och jag, han (de) och jag;
  jag och alla andra: vi människor, vi svenskar;
  (något ålderdomligt ord) = ni: har vi sovit gott i natt ?
1. (ålderdomligt ord) varför
1. fornnordisk kult- eller offerplats (mest i ortnamn som Odensvi) || -et

Uttryck och ordspråk relaterade till vi

Uttryck som innehåller vi

vi kör på det
Betydelse: vi säger så; vi är överens
Exempel: Okej, vi kör på det!

Hur används ordet vi?

pron.

Hur och om vi gör det ska vi fundera vidare på.
Griper vi in mot någon på stan som kommer på cykel kollar vi om den är stulen.
Jag är lite rädd för att vi med all teknik riskerar att fastna i tekniken i stället för att som person vara ute och möta människor.
Det är som att vi förutsätter att offentliga minnesdagar och högtidlighållande minskar det personliga lidandet.
Patrick Bateman skulle bara se yuppienallarna vi har i dag.
Clas Svahn berättar vad det egentligen är vi ser över våra huvuden.
När de dyker upp stannar vi förvånat till och beundrar fenomenen.
Två manliga anställda tyckte kjolen var så bekväm att de fortsätter att arbeta i den även sedan vi fått shorts.
Hade vi kommit med metron till Port Royal hade vi inte kommit upp till gatunivån utan tvingats vända.

adv.

Gråt ej, hvi ska du sörja?

Historik för vi

1. Vi, -vi, i många fall = fornsvenska Vī, -vī (båda huvudsakligen i östra Sverige), i t. ex. Vifolka (se detta ord) eller Frösvi, nu Frösvik Östergötland (till gudan. Frö), Hærnavi, nu Hærnevi, o. Hiærnavi, nu Järnevi, Östergötland (enligt M. Olsen Hærnavi, O. Lundberg o. H. Sperber Härnevi till fornsvenska *Hærn, motsvarande fornisländska o. fornnorska Hǫrn eller, enligt Sperber, Hørn, binamn till Freja; jämför dock Lindroth NoB 3: 57 f.), nysvenska Locknevi (se d. o.), fornsvenska Nædhævi, nu Nalavi Närike (se Njord), fornsvenska Odhinsvi, nu Odensvi Närike (se Oden), nysvenska Skedevi, Skövde (se d. o.), fornsvenska Thorsvi, nu Torsvi Uppl. (se Tor), fornsvenska Ullavi, nu Ullevid (se Ull), fornsvenska Vrindavi, nu Vrinnevid Östergötland (till fornisländska o. fornnorska gudinnen. (V)rindr, genitiv (V)rindar, Brate Ark. 29: 109 f., O. Lundberg NoB 1: 49 f.), fornsvenska Viskælf, nu Vissgärde Uppl. (se Skälf); och så vidare — Av ett vī n., helig plats, offerplats, en i böjningen uppkommen växelform till fornisländska o. fornnorska vé detsamma (se Vä, Väse), motsvarande forndanska vi (i ortn.), fornsaxiska wîh detsamma, anglosaxiska wéoh, wig, gudabild; substantivering av gotiska adjektiv weihs, helig, fornsaxiska, fornhögtyska wih (kvar i nyhögtyska Weihnachten, Jul, egentligen: de heliga nätterna, dygnen, jämför till betydelse under natt); jämför virak. Besläktat med latin victima, offerdjur, offer, egentligen: invigt eller hälgat djur, avledning av ett *victi- eller *victu-; se för övrigt viga. — Med genitiv singular av samma substantiv vi är Visby sammansatt. — I åtskilliga nysvenska ortnamn på -vi ingår icke detta vi, utan i stället fornsvenska viþer, skog (se t. ex. Medevi). — Om andra urgermanska beteckningar för olika slags helgedomar och dylikt se Harg o. hov 3. Jämför även fornsaxiska nimid, helig lund: forniriska nemed, gall. nemeton.
2. vi (ålderd.), varför, fornsvenska hvī = fornisländska o. fornnorska hví, norska kvi, danska hvi (ålderd.), egentligen dativ singular n. till hvat (= vad), av urindoeuropeiska *kᵘ̯ei, lokativ till pron.-stammen kᵘ̯o, kᵘ̯e (se ho 1 o. vad 4), bildat som urindoeuropeiska *tei i fornisländska o. fornnorska þí (dativ singular n. av þat, det; se ty) o. i dit o. som *kei i hit. Jämför vilken.
3. vi, pronom., fornsvenska vī(r) = fornisländska o. fornnorska vér, danska vi, gotiska weis, fornsaxiska wî, fornhögtyska, nyhögtyska wir, anglosaxiska wé (engelska we), av urgermanska *wī-z (varav obetonat *wī-z), av *wei-z, jämför sanskrit vay-ȧm. Norska vi utgår från dualen fornisländska o. fornnorska vit, við = fornsvenska vit, svenska dialekt vid Dalarna, gotiska, fornsaxiska, anglosaxiska wit, jämför litauiska vèdu, fornslaviska ve. — Nordsv. dialekt me, vi (= norska) har sitt m från l p. plural av verbet ('kallom'), jämför fornnorska mit, met, vi två, o. mėr, vi. — Till en annan indoeuropeiska beteckning för 'vi', nes, n̥s, hör det som oblik kasus till vi brukade oss. — Jämför pronom. vår. — Bruket av pluralis majestatis ('Vi Gustaf) härstammar närmast från det bysantinska kejsardömet o. spred sig under medeltiden över Europa; jämför från fornsvenska: 'biudhom vi konungh magnus'; då använt även av biskopar.