Historik för väretorn
- väretorn, svenska dialekt (Skå.), Rhamnus cathartica, vägtorn, valbjörk, 1773; Linné Sk. resa med flera: wär(r)entorn; till väre, vädur (eller åtminstone folketymol. anslutet till d. o.), o. torn 1, tagg; möjligen med syftning på de i taggar utlöpande grenarna, kanske dock ytterst en folketymologisk ombildning av andra namn, jämför danska vrietorn med flera Jämför likbetyd. anglosaxiska heorotbrémel, engelska hart's thorn o. buckthorn (buck här i betydelse 'hjorthanne'), nyhögtyska hirschdorn, danska hiortehorn; efter latin spīna cervālis (medellatin även sp. cervīna; italienska spino cervino, spanska espina de ciervo), till cervus, hjort (var o. en av grenarnas smågrenar ha liksom det fullt utbildade hjorthornet tre taggar); jämför även nyhögtyska kreuzdorn o. fornhögtyska agaleia detsamma (till urindoeuropeiska ak, spetsig, se ag och så vidare) o. se R. Loewe Urgermanska pflanzenn. s. 51 (bildningen anglosaxiska heorotberie, bär av heorotbrémel, är säkerligen, i motsats till Loewe, att bedöma som svenska fågelbär för fågelkörsbär o. a. av E. H. Tegnér Elliptiska ord anförda ellipser). — Sverige dialekt gaitäbarkätre Gotländska syftar enligt Dybeck på den avdragna raggiga barken; jämför dock även likbetyd. nyhögtyska geissapfel (svenska getapel; har blad som liknar apelns) o. om växtnamn på geiss- och så vidare Loewe anförd avhandling s. 133 f.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.