vätte

Synonymer till vätte

tomte, pyssling, nisse, småfolk, naturväsen, alf, gårdsrå, tomtenisse

Användarnas bidrag

synonymer

oknytt, troll

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder vätte?

1. liten människoliknande varelse i folktron || -n;
  vättar

Hur används ordet vätte?

Det gulnade gräset vätte mina strumpklädda anklar.
Hon vätte på pekfingret och började bläddra bland de gråvita papperna.
Walter gick fram till strykbrädan och hämtade presstrasan som han vätte i kallt vatten.
Käkarna rördes konvulsiviskt och när han såg att den stora björnen försökte tugga på tyget vätte han det på nytt och kramade vattnet in i mungipan på den.
Innan hon började sopa vätte hon borsten för att det inte skulle yra opp damm på bakbordet och i de rena bunkarna som Tora hade satt fram.

Historik för vätte

1. vätte eller vätt, tomte, underjordiskt väsen och dylikt, i äldre nysvenska (t. ex. L. Petri) o. svenska dialekt även vätter (-e-) m. plural, vättrar, ävensom (i nordsv. mål) vit(t)er, fornsvenska væt(t)er f., plural -ir, vätte, t. ex. 'skalt thu ey thro vppa tompta gudha ælla oppa waettir', varelse, väsen, särsk. om ond varelse (även vætta f.) = fornisländska o. fornnorska vǽttr o. vítr f., norska vett, vitt, vetter f. (även godvetra), äldre danska vætte, gotiska waíhts f., ting, fornsaxiska wiht detsamma, medellågtyska wicht, väsen, holländska (n.), skälm, litet barn, fornhögtyska wiht (m. o. n.), ting, person (nyhögtyska wicht m., jämför bösewicht, bov, o. wichtelmännchen, tomte), anglosaxiska wiht (f., n.), ting, vätte (engelska wight, whit); jämför fornsvenska vætta i förbindelse litit, nokot, något litet och så vidare, ække (ænkte, ikke, eigh) vætta eller vætte, icke ett grand, alls intet, motsvarande svenska dialekt int(e) eller lite vätt(a), vättana, väTtans, vättandis (huvudsakligen i norrl. o. finnl. mål), fornisländska o. fornnorska ekki eller nǫkkut vǽtta, norska ikkje eller lite vetta, äldre danska ei vætte; yngre fornnorska vætt n., ting, norska vett detsamma, fornisländska o. fornnorska vǽtr n., väsen med mera, gotiska ni-waíht(s), intet, nyhögtyska nicht(s), engelska not och så vidare (varom närmare nit 2); av urgermanska *wehti- resp. *wehta-; jämför fornslaviska věstĭ. ting, sak (som dock möjligen lånats från urgermanska spr.). För övrigt, trots framställda förmodanden, utan antaglig anknytning; se även vittra. — Till betyd.-utvecklingen 'ting, sak' > 'andeväsen' jämför t. ex. fornfranska males choses, onda andar (till chose, sak); i båda fallen av eufemistiskt ursprung. — Om den västnord. övergången é till ǽ se Kock Ark. 14: 243 o. författare Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 241; om i-vokalen Kock Sverige ljudhist. 1: 135 f. (jämför även under stätta). — I vissa svenska dialekt (t. ex. västg.) även om den sjukdom som man får, om man ser eller blir sedd av en vätt(e); jämför likartade fall under älva 2. — Vätteljus (vätta-), dialekt, ett slags försteningar (belemniter) = norska vetteljos, lyktgubbe, äldre danska vættelys, belemnit. — Vättasmed, dialekt, en insekt, Cerambyx, timmerman (i väggar). — Vättarna kallas i vissa dialekt även de underjordiske.
2. vätte, lockfågel, se vette.