Historik för Årn-
- Årn- i en del ortnamn (särsk. Hall.), t. ex. Årnarp, Årnabö, innehåller mansn. Arne med tidig förlängning i uddljud; *Årnaberga däremot säkerligen fornsvenska arna- (till örn); Årnilt (till hult) det ena eller det andra, snarast dock ej personnamn; se för övrigt under örn slutet.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.