äril

Synonymer till äril

(åld.) eldstad, eldplats, öppen spis

Användarnas bidrag

synonymer

järnspis, ässja

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder äril?

1. (ålderdomligt ord) eldstad, härd || -en el. -n;
  -ar

äril i ordbok från 1870

Betydelse: Stället i en eldstad, der elden har sin plats.
Synonymer: ugn, härd, ässja, spisel

Historik för äril

äril, arkaiserande o. högtidl.: härd, äldre nysvenska ärel t. ex. Arvidi 1651 (jämför rännil o. äldre svenska rännel), växelform till eller snarast analogisk ombildning av svenska dialekt ären (t. ex. Hall.), fornsvenska ærin, även aren = fornisländska o. fornnorska arinn, norsk-danska aare, äldre danska arn, danska arne o. det gamla finska lånordet arina; urnordiska (þal) aʀina (By), ackusativ singular n., denna upphöjning, är dock osäkert; väl av urgermanska *azina- (-ena-) o. möjligen även *azana-, antagl. besläktat med latin āra (av *āzd), brännaltare, o. oskiska (nära besläktat med latin) aasas n. plural, 'aræ', till urindoeuropeiska roten as i arēre, vara torr (av az-), sanskrit ā́sa, aska, och så vidare (se för övrigt aska o. ässja); jämför till betydelse litauiska pelēnè, härd ~ pelenaĭ, aska, med flera liknande paralleller. — Ordet är i betydelse 'härd' speciellt nordiskt, men bör väl, såsom också skett, identifieras med fornhögtyska arin, erin, altare, egentligen: fast, tillstampad eldstad (Meringer IF 17: 122), o. kanske också med det formellt överensstämmande fornhögtyska ordet med betydelse 'golv' (nyhögtyska dialekt ern, ähren), som dock av somliga betraktas som lån från latin arēna (= svenska arena; Walde under āra efter Kluge, som dock i Et. Wb.9 uppgivit denna åsikt). — Om möjligheten av ursläktskap mellan äril, ässja och så vidare o. latin ārea, öppen plats (egentl.: torr, avbränd?), se areal. — Vissa betänkligheter mot den ovan förordade härledningen av äril från roten as vållar dock frånvaron i vissa former av ʀ-omljud; enligt Kock Ark. 15: 357 verkar detta emellertid icke på a, då ett a uppträder i följande stavelse, vilket kunde tala för den ovan såsom möjlig uppställda växelgrundformen *azana-. Om ljudutvecklingen jämför även Pipping Nordiska språk ljudl. s. 98 (med litt.-hänv.). — Ordet har i riksspråk undanträngts av det från nyhögtyska lånade härd, som för övrigt självt synes utgå från en likbetydande rot (andra betyd.-paralleller se under ässja). I många dialekt har däremot härd ännu icke trängt in, o. i åtskilliga, där det uppträder, hänvisar dess utveckling på jämförelsevis ungt lån från riksspråk Om ett annat urindoeuropeiska ord med samma betydelse se under vestal.