Historik för ässe
- ässe, J. De la Gardie 1613: 'i sitt esse holla'; 1622: 'vthi sitt wälbestälte esse'; för övrigt från denna tid mycket vanligt = äldre danska (i god) esse, danska (være i sit) es, från medellågtyska esse, gott tillstånd (in sîn esse) = nyhögtyska (in seinem) esse (sein), av medellatin esse, tillstånd, beskaffenhet, väsen, av latin esse, vara, använt som substantiv (se är 1); väl också i nuvarande användning påverkat av det obesläktade franska être à son aise, känna sig behaglig till mods (engelska at ease).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.