• 0. landområde med extremt torrt klimat och nästan utan växtlighet || öknen;
     öknar

Hur uttalas öken?

1. [ö:k-]

0. Dagens jordbruk med stora rapsåkrar är som en öken utan mat för insekter och fåglar.

   Ett samtal i New Mexikos öken mellan Walter White och Jesse Pinkman avbryts av Warren Buffett som vill köpa hela fabriken de har inbyggd i sin husbil.

   Det lilla Cessnaplanet har just passerat över en regnbågsfärgad öken och jag är bortom ord.

   Särskilt för Peter som vandrat runt i samtidskonstens öken ganska länge.

   Grönområden som snabbt förvandlats till torr obrukbar öken är en av flera bakomliggande orsaker till de hundra tusentals svältande vi ser bilder på varje dag.

• Betydelse: Ödemark af stor vidd.

  Synonymer: ödemark, vildmark

1. öken, även uttalat öcken, yngre fornsvenska ökn, väl (trots det av Noreen Aschw. gr. § 308. 2 anm. 3 med tvekan framställda alternativa förslaget) av äldre öþkn f. o. n. = äldre danska øthken (danska ørken; jämför med avseende på ljudutvecklingen Örkelljunga nedan ävensom burk o. fornsvenska budhker o. äldre svenska mark o. fornsvenska maþker, se mask); till urgermanska stammen auþ- i öde, adjektiv Bildningen bör väl jämföras med fornisländska o. fornnorska helkn, hølkn n., ofruktbar o. stenig mark, av *hallukīna- till hall 1. Äldre danska øthk är en subtraktionsbildning till øthken av samma slag som drott av drotten och så vidare Se för övrigt adjektiv öde. — Ordet ingår i det vanliga ortnamn Ökna (av den fornsvenska plural, såsom Dala, Ruda, Skoga osv.), Öknebo (se detta ord) med flera o. uppträder med yngre sydskandin. r i ortnamn Örkelljunga Skåne, 1510: Örkliunge, 1518: Örknelyng, av fornsvenska Ödknaliung; Örken, skog mellan Skå. o. Hall.; Örkene, sn i Ö. Göinge hd Skå., förr: Konings Öthken, dvs. den konungen av Danmark tillhörande obygden; möjligen också sjön. Örken Smål., förr även Örknen (kanske dock till ör; se närmare författare Sjön. 1: 806); jämför Kragereds örk, dvs. skog, Hall. — En ungefär likbetydande nordisk bildning är fornsvenska ödhn f., ödemark, fornisländska o. fornnorska auðn f. (o. n.), ödeläggelse, men även: obygd (jämför ortnamn Önna, bildat som Ökna ovan) — fornhögtyska ôdîn, öde tillstånd, öken, av urgermanska *auþīni-, egentligen verbal-sbst. till verbet öda, om vilket se under adjektiv öde. — Jämför även ödemark, fornsvenska öþemark = fornisländska o. fornnorska eyðimǫrk. — Nyhögtyska wüste representerar en allmän kontinental-germ. ordgrupp med samma betydelse: fornhögtyska wuostî, ävensom fornsaxiska wôstunnia, fornhögtyska wuostinna (nyhögtyska wüstenei), av urindoeuropeiska *u̯āst- i latin vāstus, öde. — I engelska i stället wilderness (till vild) o. det romanska desert = franska désert (utan motsvarande i det klass, lat.; till stammen i serie). — Ett forngrekiska ord för 'öken' och dylikt, (h)érēmos med mera, ingår i eremit.