Synonymer till örn

• 0. individ av en grupp stora rovfåglar med kraftig, krokig näbb: havs-, kungsörn;
     bild av örn som symbol för makt;
     (bildlig betydelse) (äldre) kraftfull (o. mäktig) person || -en;
     -ar

Uttryck som innehåller örn

• Ha örnkoll

  Betydelse: Ha fullständig kontroll, överblick på något

  Exempel: "parkeringsvakten hade örnkoll på gatan"

0. Den gamla kombinationen med AA och en amerikansk örn på stjärtfenan ersätts bland annat av en amerikansk flagga.

   Hon gick och dagdrömde om en röd täckjacka med en stor örn på ryggen.

   Hänvisningen till kyrkan som ett av örnens huvuden underlättas av att en enhövdad örn används som en symbol för kyrklig makt i Ryssland.

   När en rysk biskop förrättar gudstjänst står han alltid på en rund matta som föreställer en örn som svävar över en stad.

1. örn, Lucidor: ören, fornsvenska örn (plural -ar; jämför runsvenska dativ singular ærni Gripsholm o. 1050) = fornisländska o. fornnorska ǫrn (plural ernir, ackus. plural ǫrnu), danska ørn, fornsaxiska, fornhögtyska arn, anglosaxiska earn ; i medellågtyska även arent (holländska arend), av urgermanska *arnu- (jämför lapska lånordet àrɛt'nəs, av *arnus, Wiklund Le Monde Oriental 5: 249); med övergång till u-stam av en n-stam urgermanska *aran- = gotiska ara, fornsaxiska, fornhögtyska aro (nyhögtyska aar, nu blott poetiskt o. i sammansättning fisch-, hüh- ner-, mausaar; i stället adler, av medelhögtyska adel-ar, egentligen: ädelörn), fornisländska o. fornnorska ari, norska are (även i nordsv. dialekt enligt Rietz) = fornisländska o. fornnorska personn. Ari = runsv.; jämför till formen parallellismen björn o. nyhögtyska bär, fornisländska o. fornnorska Bjari och så vidare, ävensom under ramsvart. Besläktat med likbetyd. korniska, bret. er, kymriska eryr (enligt H. Pedersen av urindoeuropeiska *er-iro-), fornslaviska orĭlŭ, litauiska arẽlis, ãras (ẽ-) med mera, ävensom med forngrekiska órnis (genitiv -īthos), fågel; alltså en samindoeuropeisk fågelnamnsstam; jämför likartade fall under trana. Med avseende på ö av ǫ före r jämför hör, Hör o. örk. — Särspråkliga benämningar på örnen äro latin aquila (franska aigle › engelska eagle), till aquilus, mörk; o. forngrekiska aietós, det senare kanske, med Danielsson IF 14: 386, besläktat med aiólos, rörlig och dylikt (= namnet på vindguden, Eolus). — Örnen kallades i Värend även spännaren; väl ett noanamn. — Hithörande ortnamn har man att söka bland dem på Örn-, Örna-, särsk. icke få på -berg- o. -kulla, -en, t. ex. Örnaberga Skå., Örnakullen Skå., -kulla Skå., Hall., Örnekulla Västergötland, Örnhult, -hyltan, i regel säkerligen jämförelsevis unga; av de äldre finnas utan tvivel flera på Ar(a)- o. Arna-, där icke mansn. Are o. Arne- ingå (jämför Årn-). Såsom säkra ex. på fågelnamnet som första led böra betraktas: Arnås Kind 2 ggr Västergötland, Vadsbro Västergötland, Arnäs (varibland åtminstone ett, i Torpa sn Smål., utgår från fornsvenska Arnanæs) o. Aranäs (= fsv.), dels ensamt o. dels som första sammans.-led, o. 10 ggr, Arnanäs Smål. 2 ggr, ävensom Arenberga Uppl. (fornsvenska Arnaberghum), Areberg Kulling Västergötland (äldre nysvenska Ar[n]eberg), Arneberga Östergötland (fornsvenska Arnabærghom), *Årnberga Hall. (se Årn-), Arendala Skå. (forndanska Arnadal o. Arindalæ), Arendal v. Sverige 4 ggr. För vissa av dem förmodas stundom (t. ex. i SOÄ) personn. Are o. Arne, men att dessa för övrigt mycket, resp. rätt ovanliga namn skulle så särskilt ofta ingå just i ord på. -berg-, -dal-, -näs o. -ås är icke antagligt, i synnerhet om man jämför de ovan anförda namnen på Örn(a)-. Från dessa kan man knappast, trots nysvenska å, skilja t. ex. Årnäs Forshem Västergötland (fornsvenska bland annat Aranæs) o. Åreberg Kyrkefalla Västergötland (fornsvenska Aræbyærgh); här föreligger väl samma tidiga dialektiska uddljudsförlängningsom faktiskt i de hall. namnen på Årn-. Även i Norge uppträda motsvarande namn på -berg, -dal o. -nes; jämför nyhögtyska Aarberg och så vidare Däremot har man all anledning att söka personnamn i t. ex. Arnebo Dalarna (fornsvenska Arnabod[h]a) med flera landskap o. i Arneby Värmland Beträffande Arnhult o. Årnilt Hall. (se Årn-) kan intet avgörande träffas, då i hult- namnen både person- o. djurnamn uppträda. Detsamma gäller i viss mån Araby i Dalsland (= fornsvenska) o. Smål.: i det förra landskapet äro personnamn i by- namn vanliga, i det senare sällsynta (se författare Ortnamn på -by s. 16, 63). I fornsvenska Arnaström ingår däremot bevisligen personn. Arne (se Lundgren-Brate Sverige lm. X. 6: 15).