Krabat, streber och andra tyska lånord

Engelskan är så dominerande att mindre språk som svenskan ofta tar in ord på engelska, antingen oförändrade eller i en försvenskad form. Ibland gör vi både och: date och dejt. Även när vi aktivt försöker undvika anglicismer hör och läser vi så mycket engelska att det är lätt att falla in i engelskans meningsbyggnad och ordval. Fraser som "det är varför …" (that is why) hörs allt oftare, trots att vi har ett ord för det: därför. En gång i tiden, på 1700-talet, var det franska ord vi lånade. Men historiskt har tyskan haft överlägset störst inflytande på svenskan. De orden är i dag så etablerade, i vissa fall till och med föråldrade, att vi inte ser dem som hot mot det svenska språket. Frågan är om vi ens vet att de en gång i tiden var färska lånord och modeord som ibland betraktades med skepsis. Det här brevet handlar om germanismer i svenskan.
 
Först ut är ett otippat ord: krabat. Vad en liten krabat är behöver vi knappast förklara, men okej då: ett aktivt litet barn. Ordet är imponerande långlivat. Enligt Svensk ordbok har det använts i svenskan sedan 1600-talet. Det lånades från lågtyskan, där krabat var en ombildning av kroat. Anledningen var att kroatiska soldater under det trettioåriga kriget (1618–1648) gjorde sig kända för sin "vilda framfart" (SO). Blickar vi bakåt ser vi att ordet haft andra betydeler i Sverige. I Svenska språkets synonymer (1870) av A.F. Dalin står det att krabat betyder "Föraktlig karl, yngling eller pojke". Och enligt SAOB betydde ordet förr även "skojare". Exempelvis sjöng Bellman: "Drick för din flicka, du gamla krabat!"