När det går troll i språket

Det är passande att namnet på ett mystiskt övernaturligt väsen har ett okänt ursprung. Så är det med troll – en världsberömd export från fornnordiskan. I Äldre Västgötalagen från 1200-talet slogs det fast att det var brottsligt att säga till en kvinna att man sett henne rida på ett djur i ett trolls hamn, alltså trollskepnad, i skymningen (fast det stavades trol). Enligt en forskare avsågs en sorts kvinnlig hamnskiftare – en person som kunde byta skepnad. Det finns en del som tyder på att troll hade en bredare eller annorlunda betydelse än det har i dag. Vår bild av troll är starkt påverkad av 1800- och 1900-talssagor och illustrationer av bland andra John Bauer (se bilden ovan) och norska konstnärer. Trollen i sagorna är fula, klumpiga, ofta dumma och ondskefulla, och de bor i skogar och berg. Enligt den historiska ordboken SAOB förknippades troll tidigare med jättarna i fornnordisk mytologi. Ordet troll spreds till dagens brittiska öar av vikingarna. Det äldsta bevarade skriftliga omnämnandet är från en rättegång på Shetlandsöarna, där en kvinna anklagades för häxkonst och för att ha "sett troll stiga upp ur Hildswicks kyrkogård". Verbet trolla (och förtrolla) har avletts från substantivet och fanns också tidigt i fornnordiskan (trylle). Men engelskan importerande inte verbformen från fornnordiskan. Inte heller de besläktade substantiven trolldom och trolleri. För drygt tio år sedan var det vår tur att importera troll från engelskan – fast i en helt ny betydelse. Läs mer om detta och andra trolluttryck nedan.