Historik för -lunda
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- -lunda i annor- (= fsv.; se annan), inga- (fornsvenska inga-, ænga- m. m.), någon (jämför fornsvenska nokorlund; se någon), samma- (jämför fornsvenska sama eller samu lund), sålunda = danska -lunde, egentligen genitiv plural av fornsvenska lund f., sätt, sinnelag, sinne = svenska dialekt, fornisländska o. fornnorska, no.; jämför norrl. dialekt belunn, tålamod = fornisländska o. fornnorska biðlund, till verbet bida. I fornsvenska (o. delvis äldre nysvenska) växl. med uttryck som innehålla ackusativ eller dativ singular lund, ackusativ plural lundir eller dativ plural lundum, föregångna av attribut, stundom även preposition a, i, medh, t. ex. þæssum lundum, i thæsse lund. Avledning: lynne (se d. o.). — Härledningen av lund, sätt, sinne, är ej fullt säker. Enligt Bugge Norr. fornkv. s. 416 o. Falk-Torp en sekundär användning av fornisländska o. fornnorska lund f., köttet kring njurarna, norska: höft, länd, svenska dialekt lonn, lynger, höft, äldre danska lynd, länd, anglosaxiska lund-, lynd, fett (jämför gelyndu n. plural, länder), ävensom fornhögtyska lunda, njurtalg, av urgermanska *lundi-, *lundō-, avljudsform till länd (se detta ord o. jämför lunnefågel). I så fall sammanhängande med en forntida allmänt spridd uppfattning om vissa kroppsdelar eller kroppsvätskor som säte för livskraften eller de andliga förmögenheterna; t. ex. blodet, hjärtat, levern (jämför svenska hetlevrad), mellangärdet (jämför under grunda), njurarna (jämför det bibliska 'rannsaka hjärtan o. njurar'; se njure), saliven, revbenen (jämför urgermanska *ferhvu-, liv = sanskrit parçu-, revben; se under liv).
