Mig veterligen har ingen revolution kunnat genomföras utan stöd från borgarklassen eller åtminstone de intellektuella.

Men det fanns en tid då borgarklassen fortfarande hade något som påminde om stil och värdighet.

Marx menade i hegeliansk anda att borgarklassen hade en progressiv roll i det nya samhällets utveckling.

Här avsågs egentligen borgarklassen och aristokratin trots att dessa var i minoritet inom stadens befolkning vid den här tiden.

Den tyska borgarklassen har genomsyrats av dessa modeller som spred sig ut i samhället till andra grupper av människor.

Dagens politiska borgerlighet rekryterar inte bara ur borgarklassen eller ens medelklassen utan ur alla sociala skikt.

Det sofistikerade europeiska köket sågs som en del av borgarklassen som de judiska nybyggarna vänt ryggen.

En av de saker som lockade den uppåtstigande borgarklassen mest med sommarnöje och turistresor var just att klassgränserna försvagades.

Solbrännan var nämligen på den tid då dramat skrevs något som borgarklassen undvek och som var ett tecken på att man tvingades arbeta utomhus och därmed tillhörde en lägre samhällsklass.

När mannen ur borgarklassen skuldsätter sig och sin familj kopplas det inte till ett ekonomiskt nödtvång i Staafs exempel.