Historik för fäng-
- fäng-, i sammansättning -hål, -krut med flera = danska fæng-, från lågtyska feng-, till fengen antända, varifrån väl äldre nysvenska, svenska dialekt fänga (se befängd, eldfängd).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.