Synonymer till hane

• 1. eller hanne djur av manligt kön;
     i sammansättningar han-, till exempel hanblomma, handjur, hankön || -n;
     hanar resp. hannar
• 2. hammarformad del av låset på bland annat gevär, revolver;
     vila på hanen (bildlig betydelse) avvakta || -n;
     hanar
• 3. (ålderdomligt ord) tupp;
     den röde hanen symbol för vådeld || -n;
     hanar

Uttryck som innehåller hane

• den röde hanen

  Betydelse: Eldsvåda

  Exempel: "Den röde hanen har ödelagt staden flera gånger genom historien"

• Vila på hanen

  Betydelse: avvakta; inte göra något förhastat

  Exempel: "Det är bättre att vila lite på hanen och tänka igenom hur man ska reagera"

1. Jag lät fingret vila på vapnets hane medan han bad för sitt liv och när han var klar hade jag bestämt mig.

2. Mitt i hönsgården står en bjässig hane och gal.

3. Vi passerar en dunge där en hane lagt sig tillrätta med korsade ben.

   Enligt en skorpionkännare kan det röra sig om en hane i den livsfarliga skorpionfamiljen Buthider.

   Hunden hade importerats från Polen och parats med en hane som misstänks ha smittat henne.

   Alla tigrarna hade varit i kontakt med en hane som förmodas bära på en oidentifierad sjukdom som har förstört hans förmåga att jaga.

   Förra året tvingades man till skyddsjakt på en hane som rivit flera får.

   Och förutsätter att det är en hane och en hona.

   Freud knyter nu samman den egna övertygelsen om att totemet ytterst representerar fadern med Darwins hypotes om att människan i sitt urtillstånd levde i horder ledda av en brutal hane som svartsjukt bevarade gruppens honor för sig själv.

   Evolutionärt är det en katastrof för en hane att nära en annans barn för då förslösas hans värdefulla resurser på en annans gener.

   Myggor är monogama så därför går det åt en hane på varje hona.

   Under den senaste veckan har dock en och annan hane vågat brösta upp sig och inte låtit sig jagas undan.

1. 1. hane, gammal beteckning för tupp = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska haní, gotiska hana. nyhögtyska hahn osv.; allm. urgermanska ord, av *hanan-; jämför forngrekiska ēīkanós danska, egentligen: som sjunger tidigt; till urindoeuropeiska kan, sjunga, i latin cano (se kantor), forniriska canim; såsom litauiska gaidỹs, tupp, till gēdóti, sjunga (se kvida). — I betydelse bösshane = danska från ty.; i franska liknad vid en hund (le chien), i spanskan vid en katt (el gatillo). — Jämför höna. — Ordet ingår i ett rätt stort antal nordiska ortnamn på Han(e)-, äldre Hana-. I somliga uppträder personnamnet Hane, t. ex. fornsvenska Hanakind (se Kind), Hanabo o. nysvenska Hänninge och så vidare (se författare NoB 4: 141 f.); men i de många på -berg, -backen, -kullen t. ex. svenska Haneberg, norska Hanaberg och så vidare uppträder djurnamnet hane, säkerl, med mytisk innebörd: tuppen har som bekant sedan urminnes tid spelat en högst betydande roll i forna religiösa föreställningar; se härom författare NoB 4: 143 f. ävensom M. Olsen NoB. 8: 35.
2. 2. hane, djur av mankön, se hanne.