Synonymer till hinna
subst.
verb
- ha tid, få gjort, få färdig; komma i tid
- uppnå, komma fram till, nå fram, nå; tillryggalägga, komma; få fatt, hinna upp, komma i fatt
Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Vad betyder hinna?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Uttryck och ordspråk relaterade till hinna
Uttryck med betydelsen hinna
Betydelse: Om tiden räcker till
Exempel: "Vi svarar på mejl i mån av tid"
Uttryck och ordspråk sammanställda av Sinovum Media.
Hur används ordet hinna?
verb
Skalven har också gjort att all tågtrafik ställts in till och med måndag kväll för att rälsen ska hinna kontrolleras och bedömas säker att åka på.
Tsvangirai vill senarelägga valet för att man ska hinna införa reformer som garanterar fria och rättvisa val.
Och på sommaren kan man till och med hinna läsa en vacker gammal upplaga.
Hans ålder gör att en avrättning förmodligen aldrig skulle hinna äga rum.
Om han missade sitt anslutningsflyg skulle han inte hinna ta farväl av sin döende mor.
Kommunala handläggare konstaterar själva att de har svårt att hinna med att följa upp verksamheten i önskvärd omfattning.
Redan nu har räddningsmanskapen svårt att hinna med.
Och där är Socialstyrelsen ändå inte är nöjd utan vill uppenbart att ännu fler ska hinna bli dementa.
Poliser hade på flera håll fullt sjå att hinna med.
subst.
Men vad är det för skyddande skandinavisk hinna vi förväntar oss ska ligga över våra kroppar?
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
hinna i ordbok från 1870
Betydelse: Småningom närma sig någon, som fördas förut, och slutligen komma ända intill honom; äfven komma fram till ett mål, dit man ämnat sig.
Betydelse: Ytterst tunn hudbetäckning; äfven tunt öfverdrag på ytan af flytande ämnen eller på sår.
Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.
Historik för hinna
- 1. hinna, verbet = fornsvenska: hinna upp el: ned = danska dialekt hinde; egentligen: få tag i = gotiska hinþan st. verb, fånga; i avljudsförh. till fornsvenska hanna, röra vid, o. fjärmare besläktat med anglosaxiska huntian, jaga (engelska hunt). I den fornsvenska o. nysvenska betydelse 'hinna med' antagl. påverkat av fornsvenska inna, hinna med, uträtta = fornisländska o. fornnorska, allm. urgermanska verb (dock ej i got.): bringa in o. dylikt, avledning av urgermanska inn-, förstärkt form till urgermanska in = nordiska i, jämför t. ex. inbördes. — Se för övrigt behändig. — Verbet böjdes till inpå 1700-t. svagt (imperfekt hinte, hinde). Den starka böjningen (Sahlstedt 1773: hann och så vidare) beror på anslutning till finna, vinna och så vidare Jämför liknande övergång till stark böjning hos knyta, kvida, skryta, snyta, strida, tiga.
- 2. hinna, substantiv = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska = danska hinde; av urgermanska *hennōn-; bland annat sammanställt med forniriska ceinn, fjäll, korniska cennen, hinna; urindoeuropeiska *kendnā-; till urindoeuropeiska roten (s)ken i skinn; se Lidén Språkv. sällsk. i Upps. förhållande 1891-94 s. 75 f. Fornisländska o. fornnorska himna är obesläktat.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Liknande ord till hinna
hinna i sammansättningar
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Klemens
Latinskt namn som betyder mild.
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs hinna?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en hinna | hinnan | hinnor | hinnorna |
| genitiv | en hinnas | hinnans | hinnors | hinnornas |
| aktiv | passiv | |
|---|---|---|
| grundform | att hinna | att hinnas |
| nutid | hinner | hinns |
| dåtid | hann | hanns |
| supinum | har|hade hunnit | har|hade hunnits |
| imperativ | hinn | |
| particip | ||
| presens | hinnande | |
| perfekt | en hunnen ett hunnet den|det|de hunna | |