jarl

Synonymer till jarl

(hist.) hövding, ledare, ämbetsman, överhuvud, anförare, styresman, härskare, föreståndare

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

jarl - namnsdag och betydelse

Betydelse: Nordiskt namn som betyder hövding eller fri man.

Namnsdag: 11 oktober

Vad betyder jarl?

1. den högste ämbetsmannen i Sverige under äldre medeltiden || -en;
  -ar

Hur används ordet jarl?

Birger jarl och hans familj var inte sällan dödsfiender till folkungarna.
Det faktum att hon var en rik arvtagerska var ett av huvudskälen till att Birger jarl såg till att hon giftes bort med den egne sonen Valdemar.
Både Birger jarl och ärkebiskop Lars bad norrlänningarna om hjälp.

Historik för jarl

jarl = danska, lån från fornspr., fornsvenska iarl med biformen iærl (äldre nysvenska jerl t. ex. Columbus), förnäm man, jarl, konungens högste ämbetsman = fornisländska o. fornnorska jarl detsamma, även: fri man, fornsaxiska erl, man, förnäm man, fornhögtyska erl- (i personn., t. ex. Erlaberaht), anglosaxiska eorl, förnäm man, jarl (engelska earl, greve). Åtminstone de västgerm. formerna utgå från ett urgermanska *erla-; växl. med *erula-, *erila- i lat.-germ. Eruli, Heruli (med sekundärt h), namn på en (enligt en dock ej alldeles enhällig mening) ursprungligen i Skåne eller på de danska öarna bosatt germansk folkstam (heruler), resp. i urnordiska erilaʀ, vilket av Bugge med flera tolkats som 'herulen', men även kan uppfattas såsom betydande 'förnäm man, av hög kast'. Möjligen kvarlevde ordet (h)erul som folknamn ännu in i senare tid i Bleking att döma av en uppgift, att en i Lister boende, nu avliden gubbe betecknat sig som 'en riktig äkta järul'. Järul av *erul- liksom fjätter av *fetur-, fjärsing av *fersung-, fornsvenska iætun av *etun- och så vidare Från synkoperade kasus av av ett motsvarande *jarul- utgår enligt Pipping SnF XII. 1: 101 n. snarast ordet jarl; enligt andra åter hör det till paradigmet *erila-; möjligen bör dock den ovan angivna grundformen erla- föredragas. — Den inhemska omljudsform en järl kvarlever indirekt i vissa svenska ortnamn, sammansatta med det av jarl bildade fornsvenska mansnamnet Iærle, t. ex. Järlabo Uppl., fornsvenska Iarlabodhum (dativ plur.; jämför bod o. bo 4 slutet), Jär(r)estad Skåne, fornsvenska Iarllestatha (se -stad 2).