Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Vad betyder konsonant?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Hur används ordet konsonant?
Nästa upptäckt var att ett kolon betydde att den konsonant som stod före i själva verket var dubbel.
Men i tal inträder ett par ljudlagar: kort konsonant mellan två vokaler försvinner och obetonad slutvokal får samma uttal som den betonade stavelsens vokal.
En vokal som åtföljs av en tonande konsonant blir i svenskt uttal ofta lite längre än motsvarande tonlösa konsonant.
Sedan bad jag dem titta på bilder och berätta vad de såg och avslutningsvis fick de uttala fiktiva ord som bestod av ljudkombinationer med samma konsonant både före och efter ö.
Ett annat syfte var att få en symmetrisk kontext med samma konsonant före och efter vokalen.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Historik för konsonant
- konsonant, Sahlstedt 1759 = nyhögtyska, av likabetyd. latin (litera) consonans, part. pres. av consonāre, ljuda med (jämför sonant). — Tidigare i svenskan med latinsk böjning, t. ex. Sigfrid 1619: 'Consonantes och Vocal', Swedberg 1716: 'med en consonante eller medlyding', 1753 (o. sannolikt ännu senare).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Liknande ord till konsonant
konsonant i sammansättningar
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Isabella
Spansk variant av det hebreiska namnet Elisabet: Gud är fullkomlighet.
Elsa
Tysk och dansk variant av det hebreiska namnet Elisabet: Gud är fullkomlighet.
Besläktade namn: Isabelle, Isabell, Isa, Bellis, Bella, Ilse, Elsy, Elsie, Else
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs konsonant?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en konsonant | konsonanten | konsonanter | konsonanterna |
| genitiv | en konsonants | konsonantens | konsonanters | konsonanternas |