Historik för kvintin
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- kvintin, nu ofta med bokuttalet kvintín ; med accenten kvíntin, t. ex. Spegel, Kellgren, Weste 1807, Dalin 1850, 1871 o. fortfarande av åtminstone äldre fackmän, fornsvenska kvintin(e), ett femtedels lod, från medellågtyska quintîn = medelhögtyska quentîn, av medellatin quintīnus, till latin quintus, den femte.
