Hur används ordet ljudlagsenlig?

I fornsvenskan användes fortfarande de ljudlagsenliga formerna.

Den ljudlagsenliga svenska formen av ordet är " järl".

Adolf Noreen hävdade 1912 att den då gängse indelningen av uttalsförändringar i ljudlagsenliga och analogibildningar är felaktig, bland annat därför, att de flesta ljudlagsenliga förändringar själva beror på analogi (associationsverksamhet) och därför att denna indelning inte ger plats åt de funktionellt motiverade uttalsändringar, som inte beror på analogi.

Det fornsvenska ordet ståt är resultat av ett tidigare inlån av samma latinska grundord.

Motståndarna intog tre olika ståndpunkter ; antingen hävdade man den gamla uppfattningen, att ljudlagarna medgav många undantag (främst Georg Curtius), eller så sade man att junggrammatikernas ståndpunkt i huvudsak är riktig, men inte ny, då redan August Schleicher och hans lärjungar hade följt samma principer långt innan dessa (Johannes Schmidt ; även Hermann Collitz, som var benägen att endast se junggrammatikerna som ett sällskap för inbördes beundran) ; eller så vände man sig mot junggrammatikernas indelning av språkförändringar i ljudlagsenliga och analogibildningar, så att man trots visst erkännande av junggrammatikerna, inte ansåg att dessa hade trängt djupt nog in i språkets väsen (Hugo Schuchardt, Ueber die Lautgesetze 1885 ; Otto Jespersen i " Nordisk Tidsskrift for Filologi" och " Internationale Zeitschrift für allgemeine Sprachwissenschaft" 1886).