Vad betyder loka?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Historik för loka
- 1. loka, bogträ, Bureus Suml. o. 1600, jämför äldre nysvenska lokeranka, G. I:s reg.: loke rancke, från finska luokka, från slaviska språk: fornslaviska lǫkú, båge, osv.
- 2. loka, hundloka, namn på vissa umbellater, ss. Chærophyllum o. Anthriscus (jämför även björnloka jämte -floka), om Heracleum Bureus Suml. o. 1600, jämför svenska dialekt hundsloka, norska hundsløkja, till äldre nysvenska, svenska dialekt loka, sloka = fornisländska o. fornnorska lóka, hänga, släpa, norska loka, gå o. söla, till urgermanska roten (s)lak, (s)lōk, se slak o. sloka. Äldre nysvenska hundeluka 1587 och så vidare synes höra till samma ordgrupp som danska slukøret (se under slokörad) o. möjligen slockna. Namnet syftar egentligen på växter med stora slokande blad.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
loka i sammansättningar
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Rune
Nordiskt namn som sannolikt är en maskulinform av namnet Runa, vilket är en kortform på namn som inledes med Run-: hemlighet.
Gudrun
Nordiskt namn som består av betydelseelementen gud och hemlig visdom.
Besläktade namn: Runo, Runa, Guje
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs loka?
singular | plural | |||
---|---|---|---|---|
obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
nominativ | en loka | lokan | lokor | lokorna |
genitiv | en lokas | lokans | lokors | lokornas |