Synonymer till lomhörd

• 0. som hör dåligt || -hört;
     -are

Hur uttalas lomhörd?

1. [lomm-]

0. Efter att i sju år ha lyssnat på människors vardagsproblem riskerar man framstå som lomhörd om man inte förmår dra några konkreta slutsatser av det som berättats.

   Någon brand uppstod aldrig men en man som befann sig i huset kände sig lite lomhörd efter den kraftiga smällen.

   Den totalitära diktaturen i Burma är totalt lomhörd för omvärldens protester mot behandlingen av Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi.

   Söt men lagom avmätt och lomhörd personal.

   Som om man varit lomhörd och plötsligt hör hur det ska låta.

1. lomhörd, äldre nysvenska lom(m)hörd(er), Var. rer. 1538, Lex. Linc. 1640 och så vidare, den allmännaste formen, jämte låm-, t. ex. Lind 1749, Linné, lium- Dalins Arg. med flera, liom-, t. ex. 1745, höra, med Kock Sverige ljudhist. 2: 174 f., tillsamman med äldre svenska lom, dov, lomhörd, nysvenska lomma 1, svenska dialekt lum, dovt ljud, ljomma, ljumma, genljuda. På samma sätt bör äldre svenska lamhörd Lind 1749 förbindas med svenska dialekt lama, genljuda, ge eko, o. svenska dialekt lömhörd med lömma, genljuda. Grip Skutt, m. ljudl. s. 76. Med avseende på betyd.-skiftningen 'dov' ~ 'döv' se under dessa ord. Orden återgå på några, delvis till olika avljudsserier hörande urgermanska stammar på begynnande hl-: hlōm-, hleum- (jämför fornisländska o. fornnorska hljómr, starkt ljud; se ljud), hlum- (jämför fornisländska o. fornnorska hlymr, larm), hlam- (jämför fornisländska o. fornnorska hlamm, glam o. d.), jämför även anglosaxiska hlimman st. verb, genljuda, klinga, böla (se läm); till ljudrötter på urindoeuropeiska kl-, som kunna vara avlägset besläktade med latin calare, ropa, clāmor, rop (jämför reklam), clārus (se klar), forngrekiska kélados, larm, fornhögtyska hellan, klinga starkt, fornisländska o. fornnorska, svenska dialekt hjala, prata (i fornsvenska ånamnet *Hiæla, den mumlande, sorlande, vartill Hiæluby, nu Jäleby Ögtl.). — Annorlunda Noreen Sverige etym. s. 50 f.: fornsvenska *lōmber, döv, i avljudsförh. till lam, varemot de ovan anförda analogierna bestämt tala. — Sverige dialekt lum och så vidare torde icke med Kock anförd st. bero på övergång av ō > u utan, att döma av motsvarande former i andra språk, innehålla en avljudsform till lōm.