Historik för låp
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- låp, väsentl. dialekt, enfaldig, fjantig person, 1830-t. (neutr.), jämte låpa f., t. ex. 1694, o. adjektiv låpig; väl avljudsformer till svenska dialekt lapa, gå sakta, i norska: hänga slappt, nyisländska lapi, vårdslös person (i synnerhet i gången), norska lapen, slappt nedhängande, medelhögtyska erlaffen, slappas; besläktat med forngrekiska lobós, öronflik; se för övrigt lapp o. läpp. Möjligen kan dock å-vokalen bero på inverkan från t. ex. våp; jämför även sjåp.
