nock

Synonymer till nock

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder nock?

1. taknock, krönet på ett tak
2. yttersta änden av ett rundhult (se detta ord);
  jämför rånock
3. inknuten noppa i en flossavävnad || -en;
  -ar

Hur används ordet nock?

Sedan öppnar huset upp sig med full takhöjd ända upp i nock och stora fönster mot söder.
Vi har precis blivit ägare till en fantastisk lägenhet där taket går upp i nock och har ett fantastiskt ljus.
Över köket är det öppet upp i nock vilket ger rymd.
Vi ångrar att vi inte rev ner innertaket på övervåningen och öppnade upp till nock när vi ändå höll på.
Det finns inga ventiler vare sig vid nock eller nere vid takfoten.
Köket husets hjärta är öppet upp till nock med stora takfönster som ger fint ljusinsläpp.

Historik för nock

nock, nocke, ändan av en rå eller gaffel, t. ex. Rosenfeldt 1698; även: liten hake för garnet på en spinnrocksrulle, Messenius 1612: teen medh nock; jämför: 1547: ryenock, nock till vävnad av ryor, Schroderus 1637: nock, 'tooff, filamentum' (= svenska dialekt, varom nedan); översta delen av taket, t. ex. 1791 o. ännu i bygdemålsfärgat språk; jämför dessutom i äldre nysvenska t. ex. Bib. 1541: nocka, tapp, tränagel; Sigfridi 1619: dunenåcka, tofs, tapp; 1748 i betydelse 'noppa'; med motsvarigheter för dessa betydelse i nyare svenska dialekter, jämför även östsvenska dialekt nokka, framstäven på en båt = nyisländska hnokki, norska nokke, hake på spinnrocksrullen, danska nok(ke) detsamma som i nysvenska (dock icke om inskärningen i timmer utan om den därav bildade tappen), motsvarande mholl. nocke, toppen av en byggnad, han(d)-bjälke, lågtyska nok(ke), spetsen av något, t. ex. av en rå (rånock), möjligen också anglosaxiska hnokk, hake eller dylikt Grundbetydelse är sannolikt 'hake, böjning'; besläktat med fornisländska o. fornnorska hnúka, böja ihop sig, kröka sig, o. fornisländska o. fornnorska hnykill, knut, svulst (se nöckla). Betydelse 'tofs, ulltott och så vidare' (i äldre nysvenska) är sekundär, egentligen, såsom enligt Hyltén-Cavallius Vär. o. vird. o. Rietz i Smål.: så mycket garn som spinnes på en gång, innan tråden flyttas på en annan nocke; möjligen också inverkan från docka, noppa. Sålunda ej, såsom Saxén antager Sverige lm. XI. 3: 181, lån från finska nukka detsamma: förhållandet är i stället omvänt. Hit hör för övrigt också växtn. nocka, Filago, luddört, harfot (E. Fries m. fl.); jämför med avseende på betyd.-utvecklingen växtn. noppa, likaledes om ludna örter. — I betydelse 'hake' förekommer i norska även nakke, liksom enligt J. Stolt (1820-t.) nacke i hans hemort brukades om hak i timmer (jämte nock). Nock(e) o. nacke ha också av vissa forskare etymologiskt sammanställts; väl utan skäl. Jämför även Falk-Torp s. 769, Torp Etym. ordb. s. 460 o. litteraturen hos Falk-Torp s. 1522. — Betydelse 'rånock' är säkert lånad från lågtyska — Jämför följande, nucka o. nöckla. — Vara på nocken, vara litet rusig, G. F. Dahlgren 1841 och så vidare, kunde tänkas härröra från 'rånock': balansera på yttersta kanten (av nyktert tillstånd) el dyl.; i så fall från sjömansspr. såsom i ha fått sin hyra, kapten och dylikt Häremot talar dock dialekt ha litet i eller på nocken och dylikt, som visserligen kunde vara analogiska ombildningar efter t. ex. ha litet i kroppen o. dyl.; men å andra sidan knappast kunna skiljas från uttryck få på nocken, O. v. Dalin: på nockan, varför väl här snarast en skämtsam beteckning för 'huvud' föreligger, utgående från den av 'topp eller spets på byggnad'.