Synonymer till pläga

Uttryck med betydelsen pläga

• Ha en tung ryggsäck

  Betydelse: plågas av tidigare misstag och bekymmer

  Exempel: "Han hade en tung ryggsäck efter år av brott och svek"

• Ligga över någon

  Betydelse: ansätta; plåga

  Exempel: "Myndigheterna låg över honom; körkortsprovet låg över henne"

• Betydelse: Hafva för vana att göra något; äfven vanligtvis förete något visst förhållande.

  Synonymer: bruka

• Betydelse: Gifva en person mat och dryck till bästa.

  Synonymer: förpläga, undfägna, välfägna, välpläga, spendera, traktera, regalera

1. pläga, fornsvenska plægha, taga sig av, förpläga, utöva, bruka med mera = senisländska plega, danska pleie, från medellågtyska plegen st. verbet i ungefär samma betydelse = fornsaxiska plegan, övertaga ansvaret för, lova = fornhögtyska pflegan, ansvara för, pläga med mera (nyhögtyska pflegen); med Vernersk växling: anglosaxiska pléon (*plehan), riskera och dylikt Ordet tillhör enligt Franck KZ 37: 132 f. med flera ursprungligen rättsspråket med de äldst uppvisade betydelse: ansvara för, vara förpliktad till, riskera; sedan: inlåta sig på, utöva; taga sig vänligt av, vårda; o. slutligen: ständigt taga sig av, bruka. I övrigt av ytterst omstritt ursprung. Undersökningen försvåras därav, att man ej säkert vet, om ordet är besläktat med anglosaxiska plegan och så vidare, röra sig snabbt, spela (engelska play). Enligt en ytterst grundlig, men icke övertygande utredning av Kauffmann ZfdPh 47: 153 f. skulle man emellertid ha att utgå från detta ord: anglosaxiska plega betyder företrädesvis 'livlig rörelse av vapen'; genom svängande av vapnen (fornisländska o. fornnorska vapnatak) gav tingsmenigheten sitt samtycke tillkänna; o. härur hade då de ovan anförda betydelse 'övertaga ansvaret för' och så vidare utvecklat sig; sedermera: under personligt ansvar förvalta, vårda, pläga. Ordets rättsliga karaktär har bättre än i grundordet bevarats i avledning plikt. — Ordet är knappast inhemskt germanskt; i alla händelser har med detta antagande ingen antaglig härledning framställts. Åtskilligt talar för riktigheten av Brøndals antagande av romanskt ursprung (Substrater og laan s. 142 f.). Enligt en förmodan av nämnde författare utgår vgerm. *plegan från vulgärlatin plebiare (plegiare, fornfranska pleiger), till plebium, plevium, till vulgärlatin verbet plebire, plevire, ett merovingiskt o. karolingiskt rättsuttryck 'förplikta sig', som bildats av plebs i en antagen betydelse 'ting, rättssammanträde', i merovingisk tid annars 'socken', jämför den äldre betydelse av socken. Samma plebium ligger till grund för fornfranska pleige (engelska pledge), pant.