Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Vad betyder rufsa?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Hur används ordet rufsa?
Jag lämnar filmen med en känsla av att vilja rufsa om i de egna barnens hår och stilla be om att tiden inte går alltför fort.
Och vips kunde jag rulla iväg och låta fartvinden rufsa om håret.
Eller så åker handen genom hennes långa hår för att rufsa eller rätta till.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Historik för rufsa
- rufsa, Ahrenberg Hemma 1887, GHT 1892, rätt ungt ord i litter. (ej hos Dalin 1853); väl av *rupsa, till den under rubba omnämnda stammen rup- i fornisländska o. fornnorska ruppa, riva löst med mera Jämför med avseende på -ps- till -fs- glufsa, nafsa, rafsa, styv- i styvson (av styp-), tofs. — Härtill adjektiv rufsig, Skogman Eug. 1854; ävensom väl svenska dialekt ruffse n., torva av många tätt sammanvuxna sädesstånd.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Liknande ord till rufsa
rufsa i sammansättningar
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Inget namn
Mest söktaföregående vecka
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Hur böjs rufsa?
| aktiv | passiv | |
|---|---|---|
| grundform | att rufsa | att rufsas |
| nutid | rufsar | rufsas |
| dåtid | rufsade | rufsades |
| supinum | har|hade rufsat | har|hade rufsats |
| imperativ | rufsa | |
| particip | ||
| presens | rufsande | |
| perfekt | en rufsad ett rufsat den|det|de rufsade | |