Historik för rödja
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- rödja eller röja, fornsvenska rödhia, ryþia = fornisländska o. fornnorska ryðja, danska rydde, motsvarande anglosaxiska áryd-dan, beröva, plundra (engelska rid), av urgermanska *ruþjan eller *ruðjan; jämte *ruðōn = medellågtyska, nyhögtyska roden, medelhögtyska roten (nyhögtyska rotten), rödja; i avljudsförh. till fornisländska o. fornnorska rjóða (imperfekt rauð), döda, anglosaxiska réodan detsamma, medelhögtyska rieten, utrota; o. till fornhögtyska riuten svenska verbet (nyhögtyska reuten), rödja, ävensom medellågtyska rûden detsamma Grundrot: urindoeuropeiska ru, riva, rycka med mera (se ragg). Jämför ryd o. Rönningen. — I vissa fall svårt att skilja från fornisländska o. fornnorska hrjóða, röja undan, anglosaxiska hryding, röjning. —
