Historik för slämma
- 1. slämma, slå hastigt eller kraftigt, väsentl. dialekt, Nya Pressen (Finnl.) 1894: 'slamma med stolklaffen' = norska slemba9 danska dialekt slemme, slå igen en dörr o. d.; möjligen besläktat med slamra eller av detta oberoende ljudhärmande bildning.
- 2. slämma, (äldre nsv.), leva i sus o. dus, ruckla, se slam 2.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.