Historik för säta
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- säta, dialekt: gagna, passa, anstå, akta, lyda, betyda, även sälta, äldre nysvenska säl(l)a, lyda, bry sig om, akta, fornsvenska scet(t)a detsamma = fornisländska o. fornnorska sela, lura på, förorsaka, vederfaras, råka ut för, sammanhänga med med mera, äldre danska o. danska dialekt scede i samma eller likn. betydelse, av urnordiska *sälian, avledning av fnord. säf, egentligen: sittande, i forsat (se d. o.), fornisländska o. fornnorska sdt, bakhåll, norska saal, fiskeställe, svenska dialekt sal, forsat (om jägare) = anglosaxiska sekt detsamma, medellågtyska sate, sittande, medelhögtyska sdze, även: säte, boning, av urgermanska *scétö-, samma avljudsform till sitta som i sate, säte, säte r, undersåte och så vidare Verbet säta har alltså grundbetydelse : lura eller giva akt på. - Formerna med -II- bero på anslutning till imperfekt sätte o. sup. sått.
