tattare

Synonymer till tattare

(neds.) landstrykare, vagabond, lösdrivare, resandefolk, resande

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder tattare?

1. medlem av vissa, numera försvunna grupper av icke bofasta människor med mycket lågt socialt anseende. Anm.: ättlingar till tattare kallar sig numera resande || -n;
  pl. =, best. pl. -ar- na

Hur används ordet tattare?

- Jag blev kallad zigenarunge och jävla tattare under hela matchen.
Ett sådant fall gällde två romska skolelever i Vetlanda som kallats tattare och zigenare av sina kamrater.
Han kallades tattare och påstods ha ett oräkneligt antal barn.
Och när omstöpningen av samhället med socialdemokraterna vid rattarna tog sin början följde rädslan för tattarna med och omvandlades till sterilisering av dem som förknippades med tattare eller på annat sätt verkade svaga och degenererade.
En kvinna kallades för tattare på sitt arbete.

Historik för tattare

tattare, även (mera dialekt) tatare i dialekt (t. ex. Östergötland) också tåtare, äldre nysvenska bland annat tåtare, tartare (t. ex. 1662: 'inge Zigeuner eller tartare'); i betydelse 'tattare, zigenare' t. ex. G. I:s reg.; egentligen samma ord som yngre fornsvenska tathere, tattarä, tartar(e), tatar (jämför äldre nysvenska tártar(e), t. ex. Rudeén 1696: 'Den tártarn Tamerlan') = danska tater, tattare, förr även tatter, tarter, från medellågtyska tatere, tarter, zigenare, tatar = medelhögtyska ta(r)ter, zigenare, mlat tartarus; av ett turk.-pers. tatâr, tâtar, benämning på en mängd folkstammar i Europa o. Asien, som tillhöra de s. k. turko-tatariska folken; sedermera med ett av folketymologiska grunder inskjutet r (tartar). Zigenarna togos vid sitt första uppträdande på sina håll för tatarer. I Sverige har benämningen tattare kommit att (nästan) uteslutande gälla de zigenare, som efter hand slagit sig ned i landet. — Formen tåtare kan ha uppstått av *tårtare, som utvecklats ur tartare liksom t. ex. vårta av varta (Kock Sverige ljudhist. 1: 384); jämför dock även Seip 1: 61. — I sydsvensk dialekt i betydelse 'tattare' stundom i stället kältring (nu möjligen †) = danska dialekt (se för övrigt kältring). — Taterhavre (dial.), Avena strigosa, svarthavre, väl på grund av den svarta färgen. Samma ord ingår också, men av helt annan orsak, i svenska dialekt tattra, bovete = danska dialekt tadder med mera (i danska om Ervum tetraspermum), motsvarande nyhögtyska tatterkorn och så vidare, jämför franska blé sarrasin; ursprungligen (såsom delvis ännu) om tatariskt (eller sibiriskt) bovete, Fagopyrum tataricum, varav namnet.