Synonymer till tordyvel

• 0. individ av ett släkte skalbaggar || -n;
     tordyvlar

Hur uttalas tordyvel?

1. [to:-]

0. Talrika insektsarter är jordlöpare och tordyvel.

   Trehornad tordyvel (Typhaeus typhoeus) är en skalbaggsart som beskrevs av Carl von Linné 1758.

   Den handlar om vinbonden Trygaios som är trött på krig och flyger på en stor tordyvel till gudarna för att fråga ut dem.

   Spiritusen kunde köpas på marknader men även fångas i form av en ekoxe, tordyvel eller guldbagge eller värpas genom att kläcka ett tuppägg eller korpägg i vänster armhåla.

1. tordyvel, Scarabaeus, Var. rer. 1538: tordyffuel (om formen torn- se nedan), fornsvenska torddöffla ackus. plural (av *-y̆flar) = fornisländska o. fornnorska tordyfill (formen -y̆fill väl felaktig eller beroende på folketymologi, jämför nedan o. Hesselman i o. y s. 108 n. 1), norska tordyvel, tordivel, forndanska thorthifil, anglosaxiska tordwifel, äldre holländska tortwevel; till nordiska *torð smuts (se tordmule), o. vivel (se d. o.), jämför Bugge Ark. 2: 219 f. I nordiska språk med övergång i vissa former eller i viss ställning av wi- > y-; möjligen i somliga fall (t. ex. i svenska, svenska o. norska dialekt samt isl.?) med anslutning till verbet dūfa, doppa (ned i smutsen), eller å sina håll till dȳvel, djävul. Även svenska torndyvel (= svenska dial.), t. ex. Lex. Linc. 1640 (under Scarabæus), Spegel 1685, Dalins Arg. och så vidare (jämför Granatenflycht: tornedyflar), o. fornisländska o. fornnorska torfdífill bero på folketymologisk ombildning; norska tordivel kan däremot vara en ljudlagsenligt utvecklad form. – Nordiska *torð smuts, ingår för övrigt i likbetyd. svenska dialekt tor(d)bagge, t. ex. Linné, danska torbist (: svenska dialekt bise, gubbe, huvudman, se under gubbe), o. i svenska dialekt torbuse. Jämför svenska dialekt skarrborre, danska skarnbasse o. anglosaxiska scearnwibba, scearnwifel, till skarn, egentligen: smuts, de två senare sålunda i fråga om senare leden besläktat med tordyvel, samt anglosaxiska scearnbudda (besläktat med västfal. buddeln, rota, gräva); vidare nyhögtyska mistkäfer, till mist, gödsel, och så vidare I äldre nysvenska även hornbagge t. ex. Var. rer. 1538, Lex. Linc. 1640. — Sedermera har genom felaktig upplösning ett -dyvel kommit att ingå även i andra beteckningar för skalbaggar, t. ex. klodyvel.