trupp

Synonymer till trupp

militärstyrka, förband, armé, tropp; lag, grupp, enhet, skara

motsatsord

stab, ledning

Användarnas bidrag

synonymer

kohort, kompani, kår, här, brigad, styrka, legion, bataljon, garde, manskap

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder trupp?

1. (större eller mindre) grupp soldater;
  (i pluralis) förband;
  grupp idrottsmän: landslagstruppen;
  i samlad trupp se under tropp || -en;
  -er

Hur används ordet trupp?

För fyra och ett halvt år sedan hoppade Meraf Bahta av då hon tävlade i Europa med en trupp friidrottare från Eritrea.
På lördagen samlade Sundhage sin trupp i Stenungsund inför sommarens EM på hemmaplan.
Överlag är det dock inte många i den trupp som tränade lätt på Söderstadions våta gräsmatta som skrämmer slag i motståndarna.
Daniel Majstorovic kan få plats i AIK:s trupp mot Häcken på söndag.
Nu är Pia Sundhage på väg upp på den lilla scenen för att presentera sin trupp.

trupp i ordbok från 1870

Betydelse: Samlad skara af folk, som hafva samma yrke eller arbete, i synnerhet af krigsfolk; äfven större flock af vilda djur.
Synonymer: kår, band, parti

Historik för trupp

tropp, trupp, förr utan åtskillnad i betydelse, numera i formen tropp nästan blott som mil. term, om viss avdelning (halvpluton) av kompani vid infanteriet eller underavdelning av skvadron o. batteri; i allm. betydelse numera nästan blott trupp; 1625: 'ett fullt tråp'(Finnl.), J. De la Gardie 1626: trouperne, Joh. Banér 1629: troper plural (i betydelse 'trupper'), Protok. 1629: troupe, och så vidare (formen med -o- i äldre tid, som det synes, vanligare än den med -u-) = danska trop, trup (jämför särsk. teatertrup), nyhögtyska trupp (förr även tropp, varifrån den svenska formen med -o-) o., i synnerhet om teatertrupp, truppe, från franska troupe (engelska troop) = italienska truppa; ej såsom särsk. förr antagits (o. ännu t. ex. i Nordiska Fam.-bok) av latin turba, hop, skara, utan i sin tur av urgermanska ursprung; sannolikt från ett ord motsvarande medelengelska þruppe, hop, skara, jämför öfris, druppel med mera, klump (se druva, trubbig). — Fornisländska o. fornnorska þorp, skara, hör tillsamman med þorp, gård, o. har säkerligen ett annat ursprung (se torp). — Numera skiljes på pluralformerna troppar o. trupper (den senare blev nästan regel under 1800-t:s sista hälft), även tidigare förefaller änd. -ar helst ha använts för o-formen o. -er för den med -u-, dock utan nuvarande betyd.-åtskillnad (jämför dock t. ex. Gosselman o. Fryxell: truppar; i båda fallen i betydelse trupper; hos den senare växl. med troppar i samma betyd.). — I den allmännare betydelse av 'skara, hop' förekommer ordet redan i Bröl. ihugk.: 'tå giästerne resa sin kos uti tropperne långa' (med den felaktiga varianten trapporna). — Härtill troppa av, 1679 i mil. användning, Karl XII i brev 1707: 'Carl Wrangel han tråppade . . af (i betydelse 'dog'). Sällsynt: truppa av.