Historik för täxla
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- täxla, svenska dialekt, ett slags yxa för urholkning av tråg och dylikt, Bouppt. fr. Växiö 1737: täxel, i dylik från Rasbo 1754: täcksla, i dialekt även tjäxla, tängsla med mera = fornisländska o. fornnorska þeksla, tväryxa, norska teksla, tunnbindaryxa, äldre danska o. danska dialekt tængsel = medellågtyska dessele, tväryxa, fornhögtyska dehsala (nyhögtyska dechsel, deichsel), varifrån äldre svenska däxel, bandyxa (ännu åtminstone på 1840-50-t.); jämte, utan l-avledn., svenska dialekt tjäxa, fornhögtyska dehsa; till roten i sanskrit takṣati, bygga, bearbeta, fornslaviska tesati, yxa eller hugga till, litauiska taszýti och så vidare, vartill också ryska teslá, yxa; se för övrigt tax. Formerna med -ng- i svenska o. danska dialekt bero på yngre ombildning o. sålunda ej på den nasalerade växelform, som författare av andra grunder antagit Ark. 7: 160 n. 3 (jämför tistel 1). — Härtill verbet täxla, urholka med mera, Rothoff 1762 = norska teksla, sydty. dialekt dechseln.
