vimla

Synonymer till vimla

myllra, krylla, drälla, svärma, överflöda, förekomma i stor mängd; vara uppfylld (av), översvämmas (av); röra sig på fest, mingla

Användarnas bidrag

synonymer

örla, yra

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder vimla?

1. förekomma i stor mängd, vara uppfylld av, myllra: det vimlar av folk på gatan eller gatan vimlar av folk;
  (om person) visa sig i vimlet, särskilt på större cocktailpartyn och dylikt, mingla || -de

Hur används ordet vimla?

Huvudtävlingen lyser också med svensk frånvaro men det kommer ändå att vimla av svenskar längst med croisetten.
Tycks det inte vimla av dokumentärer på teve just nu?
En ytterligare anledning är alla projekt det kan vimla av i en verksamhet.
En trång lokal där människor försöker vimla runt men i stället tenderar att trängas ihop i en klump i mitten.
Amatörerna används inte bara för att vimla och skapa folkliv utan har också betydelsefulla individuella roller med ibland stor uttryckskraft.

vimla i ordbok från 1870

Gammal stavning: Hvimla
Betydelse: Röra sig fram och äter i stor myckenhet.
Synonymer: yra, virvla, kräla

Historik för vimla

1. vimla, myllra, Botin 1766: 'Landet vimlade af Danskar'; tidigare i annan betydelse (jämför slutet); från nyhögtyska wimmeln, av medelhögtyska wimelen (sällsynt) = holländska wemelen detsamma, norska vimla, tumla (som synes vara inhemskt); med parallellbildningarna 1. sydty. dialekt wimmern, 'krypa' i händerna (av kyla o. d.), svenska dialekt vimra, vimla, norska: tumla; 2. svenska dialekt vimsä, svinga, danska vimse, fara hit o. dit (jämte äldre danska hvimse = norska kvimsa, av annat ursprung); o. 3., på urgermanska -itjan (-atjan), fornhögtyska wimizzen med mera, vimla, livligt röra sig; samtliga avledning av ett verb motsvarande fornsaxiska wemmian, välla fram (medellågtyska wemmen, vimla, yra), medelhögtyska wimmen, vimla, fornhögtyska wëmon, brusa; till urgermanska wem (~ wam i norska vama, vamra, tumla). — Fornhögtyska wiumman anses vanligen för en reduplikationsbildning, urgermanska *we-wimian (eller wi-w.); jämför fornhögtyska wi-wint, virvelvind; dock ganska ovisst (jämför Lidén Stud. z. altind. u. vergl. Sprachgesch. s. 27); enligt en, ävenledes osäker, förmodan av Brugmann IF 13: 155 snarare anslutning till gotiska iumjô, mängd. Detta gotiska ord har man för övrigt sökt förbinda med vimla genom antagande av en tvåstavig rot eu̯em. — Snarast föreligga här ursprungligen ljudmålande stammar, efter sorlet från en myllrande skara; jämför t. ex. sydty. dialekt wurln detsamma eller latin borrīre, burrīre. — Förr även: 'irra omkring, tumla, famla', t. ex. Columbus: 'Wimla i kring', Kolmodin 1732: ungefär famla, Kellgren: 'min tanka hänryckt vimlar', Lidner Mess.: 'Dignar ej Du? Vid foten af Hämnarens thron, se, Han hvimlar' (stundom svårt att skilja från vimla 2). — Danska vrimle väl från lågtyska, jämför holländska wriemelen ds.; synes ha sekundärt r (efter lågtyska krimmeln ds.). Samma verb även i äldre nysvenska, t. ex. Spegel; antagl. danism, såsom säkert hos Ling. Såsom danska vrimle till vimla förhåller sig svenska dialekt vrälla, rinna, framvälla, kräla, trilla, till det likbetyd. fornsvenska vællo, (se välla).
2. vimla, i det vimlar för ögonen, om yrsel- eller svindelkänslor, Stiernhielm Herc.: 'druckne mans hwimlande Hierna' (med i skriften inkommet h), America 1675: 'wimlande och yr', Hasselquist 1751: 'hufvudet begynte redan vimla', ansluter sig för uppfattningen till vimla 1, men kan ej skiljas från svenska dialekt vimla, vimbla, yra, äldre danska vimmel, yrsel, jämför norska vimla, känna äckel, vimra detsamma, svenska dialekt vimra i 'det vimrar för ögonen', vimrig, yr, som närmast höra till i-roten wim i norska vīma, svindel, yrsel, nyisländska víma, olustkänslor efter rus, parallellbildningar till svimma osv.; delvis väl också påverkade av föregående o. möjligen även av vämjas och så vidare (jämför norska vemla = vimla). — Jämför vimmelkantig.