• 1. alkoholhaltig dryck framställd genom jäsning av druvsaft;
     liknande dryck ur andra frukter eller bär: äppelvin;
     växten som vin fås ifrån, vinranka: odla vin;
     vin, kvinnor och sång (bildlig betydelse) utsvävande nöjesliv;
     ömsom vin, ömsom vatten (bildlig betydelse) både bra och dåliga inslag;
     se även vildvin || -et;
     -er
• 2. det att vinden viner, vinande || -et

Uttryck som innehåller vin

• Nytt vin i gamla läglar

  Betydelse: Förnya något gammalt och välbekant

  Exempel: "Medelåldern var hög i släktforskarföreningen och man hoppades på nytt vin i gamla läglar"

• Ömsom vin, ömsom vatten

  Betydelse: Både bra och dåligt

  Exempel: "Det var ömsom vin, ömsom vatten på årsmötet"

1. Men folk lallar omkring med öl och vin över hela festivalområdet utom just på den avspärrade platsen.

   Den som vill göra vin till husbehov behöver inte vara lika noggrann.

   Vanligen lämnar man då druvorna till ett kooperativ och får sedan ett vin som är en blandning av egna och andras druvor.

   Ett riktigt billigt vitt vin duger gott åt kung Carl Gustaf och drottning Silvia.

   Gott vin gör både måltiden och livet lite ljusare.

   Att det finns svenska rötter ger förstås detta vin en extra lockelse.

   Ska sherry aldrig få den uppmärksamhet detta vin förtjänar?

   Åklagaren hade druckit en del vin under sin tågresa, då han på måndagen fick kontakt med en prostituerad kvinna under surfning på nätet.

   Med ett glas vin visar jag dessutom vägen till en bättre dryckeskultur.

   Det är därför med stolthet jag noterar att mina ungdomar efter artonårsdagen lärt sig fördelarna med både måttfullhet och njutningen i ett glas vin av högre kvalitet än det som ryms i boxarna.

2. Det växte vin på den franska jordbrukarens ägor.

1. vin (vinum) = fornsvenska, danska = fornisländska o. fornnorska vín, gotiska wein n., fornsaxiska wîn m. o. n., fornhögtyska m. (nyhögtyska wein), anglosaxiska wín m. o. n. (engelska wine); liksom i allm. beteckningar från vinodlingens område (jämför must, plocka, tratt, ättika) tidigt lån från romarna: latin vīnum n. (o. medellatin vīnus m.), varifrån, utom franska vin och så vidare, även forniriska fīn, medan fornslaviska vino förmedlats genom urgermanska spr.; motsvarande (med olika avledningar) forngrekiska oĩnos (av *u̯oino-), armen. gini, alban. vēnɛ med mera Förhållandet mellan latin vvnum o. forngrekiska oĩnos är omstritt; det förra kanske av *u̯oinom. Även lånat?) i semit. språk: arabiska wain och så vidare Ordets förhistoria är för övrigt i enskildheter oklar. Enligt somliga inhemskt indoeuropeiskt, till roten u̯i, fläta, binda, i latin vītis, vinranka, o. vide; alltså egentligen om rankan; möjligen med ursprung hos något indoeuropeiska folk i Mindre Asien (armenierna?), varifrån vinodlingen anses härstamma. Av betydelse för denna fråga är möjligen, att vinrankor ha hittats i de förhistoriska pålbyggnaderna i norra Italien o. att Vitis vinifera för övrigt spontant uppträder i södra Ryssland, i hela södra Europa o. i delar av Mellaneuropa. Emellertid förnekas ordets indoeuropeiska börd med bestämdhet av andra forskare, t. ex. Meillet MSL 15: 164. — En inhemsk allm.-germ. beteckning för 'fruktvin' är gotiska leiþus och så vidare (jämför svenska lidköp), å sina håll även använt i utvidgad betydelse (se för övrigt under talg). — Vinbär, Ribes rubrum o. nigrum, Bureus 1628; jämför yngre fornsvenska Cod. Ups. C 20 s. 530: röth winbär som översättningslån av rubus = norska vinbær, nyhögtyska dialekt weinbeere (även: krusbär), engelska wine-berry ds.; ursprungligen däremot: vindruva såsom i äldre nysvenska vinbär (ännu på 1600-t.), fornsvenska vīnbær = fornisländska o. fornnorska vínber, fornsaxiska, fornhögtyska wînbere, anglosaxiska wínberige, gotiska weinabasi. Nyhögtyska Johannisbeere, varav äldre nysvenska S. Johannes eller S. Johans bär, efter S. Johannesdagen (midsommardagen), vid vilken tid bären (i Nyhögtyska) ansågos vara mogna. Danska ribs, svenska dialekt rips, av medellatin ribes, från arabiska De jämförelsevis unga, växlande o. delvis sekundärt uppkomna beteckningarna synas visa, att dess bär först ganska sent vunno beaktande o. började odlas. — Vingård, fornsvenska vīngardher och så vidare Uttryck Herrans vingård efter Es. 5: 7 ('Herrans Zebaoths wingård'), redan i fornsvenska gudz v.; arbetarna i vingården efter Matt. 20. — Vinsten, 1556, 1637 i ursprungligen betydelse = danska, från nyhögtyska weinstein, egentligen om ett surt salt som avsätter sig i vinfaten; sedan i överflyttad användning om en liknande avsättning på tänderna. — Vinaigre, vinäger, se under ättika. — Vintappare var en äldre nysvenska beteckning för 'krögare' (jämför gamla bibelövers., Jes. Syr. 20: 15), ingående i det stockholmska Vintappargränd. — Jämför även vinjett.