Vad betyder välsk?
Hur uttalas välsk?
- [kort ä]
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Historik för välsk
- välsk, äldre nysvenska även valsk, fornsvenska væælst n., jämte valsker = fornisländska o. fornnorska valskr, danska vælsk o. valsk (i valske bønner), medellågtyska welsch, walsch, fornhögtyska walhisċ, welhisċ (nyhögtyska welsch), anglosaxiska wíelisc (engelska welsh); i skiftande betydelse: utländsk, romansk, keltisk; avledning av urgermanska *walha-, kelt m. m.; se för övrigt rotvälska o. valnöt. I nysvenska att betrakta som lån, dels från medellågtyska o. (i historisk stil) från fornspr. En avledning av samma stam är franska wallon, nyhögtyska wallone, en romansk folkstam i Belgien o. norra Frankrike, varifrån svenska vallon. Hit hör även familjen. de Wahl, egentligen: vallonen. — Ordet välsk uppträder bland annat i förbindelse välska bönor t. ex. 1831, även bondbönor (Gadd 1775 osv.); jämför tursk (egentl.: turkisk) i turska bönor. I danska hestebønner, i nyhögtyska saubohnen, emedan de även användas till foder. Den välska bönan eller bondbönan är känd redan från neolitisk tid från Italien, Spanien o. Ungern.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Tobias
Grekisk variant av ett hebreiskt namn som betyder Herren är god.
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs välsk?
positiv | en välsk |
---|---|
ett välskt | |
den|det|de välska |