Historik för älas
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- älas, svenska dialekt, gäckas, roa sig, leka barnsligt (se Rietz s. 8 under alas), i äldre nysvenska t. ex. Bureus, Arvidi 1651, Spegel 1685: 'han älas som en walp' (om hyenan i förhållande till hundarna), ännu hos Weste 1807 (betecknat som 'mind[re] br.) o. Lindfors 1824; vartill fornsvenska æle n., gäckeri eller föremål för sådant. Väl till urgermanska *alan, föda, nära, o. närmast utgående från betydelse 'leka eller rasa i brunst', jämför svenska dialekt ält, brunst, ältas, vara brunstig, o. sålunda besläktat med all, alster, ollon, älska och så vidare Den j-avledda formen hade dock bort giva *äljas = jämtl. aljäs (cit. efter Rietz).
